Efter vad som känts som jordens längsta sommarlov (obs klagar ej) så var det idag äntligen (?) dags för SKOLSTART! Jag pratade med barnen häromkvällen när vi skulle sova om det var något de var oroliga för inför skolstarten. För Rocco innebär det en helt ny skola och även om han redan känner sina klasskamrater så är det mycket som är nytt. För Essie innebär det att gå tillbaka till en skola hon har dubbla känslor för. Essie svarade "jag är orolig för läxorna" och det var precis vad jag trodde hon skulle säga. Hon minns hur jobbigt det var, hur tjatigt det blev mellan oss, hur frustrerande både för barn och vuxna att det är så mycket läxor. Men i övrigt kände hon sig lugn. Hon kommer få många fler nya lärare och dessutom ska hon nu börja i "Prima Media" vilket innebär att hon ska lektioner på andra våningen och räknas till "de stora barnen". Man kan säga att det är motsvarande mellanstadiet hos oss även om hon här går i "6:an". Och det tror jag kändes häftigt för henne. Rocco var mer orolig generellt. Han sa till och med "kanske jag inte måste gå i skolan här utan kan bo här men gå i skolan i Sverige?". Lille vän. Man förstår honom. Det känns osäkert, stort och lite läskigt. Men efter att ha försäkrat honom om att det kommer bli bra, att vi är stolta över honom och att allt vi begär av honom är att han ska göra sitt bästa, så var han vid gott mod idag. Han möttes dessutom av sin kompis/brother from another mother direkt vid skolan och han lade en arm runt Rocco och försäkrade honom om att de skulle ha kul ihop. Så när skolan ringde in och dörren öppnades så gick han in utan att ens vända sig om. Starkt! Nerver fanns dock. Essie vaknade redan innan alarmet ringde och var under morgonen som en seriefigur som studsade runt hemma, full av energi och fjärilar i magen. Rocco var mer samlad men visade upp stolthet när han packade sin nya ryggsäck och klädde på sig och kammade håret. När vi kom ner till byn och mötte upp vänner så var Essie med ens en stor tjej som inte behövde gå med föräldrarna mer och det var första gången det inte blev någon hej då-kram vid skolan. Oväntat nog kändes det mer fint än ledsamt. Jag hade förväntat mig att jag skulle känna sorg över det men i själva verket kände jag mer stolthet, hon växer, det är oundvikligt och det är så häftigt att hon ska försöka hitta sin egen väg nu! Som bilden ovan visar så är det en person, en så kallad "bidella", som är lite av en ordningsman/kvinna. Hen ser till att livet i korridorerna går som det ska, hen är den som öppnar dörren när det ringer in - fram tills dess får man vänta utanför - och hen är den som "släpper ut barnen" vid skoldagens slut till de väntande föräldrarna. Inte förrän badellan ser föräldern i fråga släpps barnet ut så det är väldigt noga att ett barn hämtas av rätt person. Vägen upp till skolan är brant och blir dagens första träningspass för alla inblandade och vi är många föräldrar som står och flåsar när man väl kommit upp hela vägen. Eftersom vi är i Italien så kom det inte som någon större förvåning att ungefär halva skocken skolbarn med föräldrar kom försent. Men det är ändå uppseendeväckande att man inte ens på själva skolstartsdagen kan fixa att komma i tid. Jag och Simone bara skrattade på vägen ner från skolan då vi mötte familj efter familj på väg upp. En del av dem med panik i ögonen - de tillhör dem som ändå sätter en stolthet i att vara i tid och insåg att de schabblat, men de allra flesta kom ändå med ett leende och utan stress i stegen. Ingen stress i onödan här inte. Som en del kanske sett så lade jag igår upp en video på instagram där jag visade på högen skolböcker som en enda elev ska dra med sig till skolan. Den är enorm, den väger ton, den kostar multum. Just idag på första dagen behövde man inta ha med sig några böcker men när jag såg Rocco bakifrån med en skolväska lika stor som halva han själv så undrar jag hur fanken han ska kunna gå uppför backen utan att trilla baklänges av tyngden. Som jag nämde måste man själv köpa böcker här, det gäller även förbrukningsmaterial som pennor, sudd, ritpapper, räknehäften, allt. Det enda skolan har på plats är toalettpapper. Allt annat måste du köpa själv. Det blir då lätt en tydlig skillnad mellan den som har råd och den som inte har. Det finns hjälp att få för den som inte har råd alls, men det är ändå tufft att inte alla barn får samma möjligheter. Med tanke på mängden och vikten så är det inte konstigt att rätt så många barn/föräldrar väljer att köpa ryggsäck som också är en rullväska!! Höjdpunkten efter att barnen lämnats på skolan? Såklart firar-kaffet tillsammans efteråt! Förra gången vi var här ett år så blev det faktiskt Prosecco istället för kaffe men jag tror att för många av mammorna var på gårdagens bröllop här i byn för att vara sugna på det idag. Men jag älskar den här traditionen, att man liksom firar att skolan börjat och att det då, traditionellt sett, innebär att mammorna får lite paus. Nu för tiden så finns det engagerade pappor även här, även om de inte är lika många som i Sverige, så detta år var det även ett gäng pappor som firade skolstart med en kaffe efter.Nu är vi igång!
