Som jag nämnt tidigare så är september verkligen den vackraste månaden här. Den kommer som en lätt bris efter en stekhet sommar och du kan plötsligt andas igen. Du kan gå och lägga dig på kvällen och faktikst vilja dra ett täcke över dig och du kan röra dig under solens strålar utan att få panik av värmen. Samtidigt är den lite bitterljuv eftersom den kommer som ett avslut på något, i jämförelse med april som kommer som ett löfte om något. I september badar vi fortfarande men barnen har hunnit tröttna på det och börjar så sakta övergå till andra aktiviteter. Fiske har blivit stort bland Rocco och hans vänner, så ofta hittar ni oss här - ute på piren bland båtarna i solnedgången. Supporten sitter på läktaren och läser en bok eller pratar med andra föräldrar. Jag menar - hur kan man inte bli förälskad? Stränderna är lugna och gatorna likaså. Det är fortfarande liv och rörelse men aldrig så det blir för trångt. September - du är bäst! Gårdagens fångst som blev frisläppta lagom till hemgång. <3
