Ett stenkast (om man kastar väldigt bra) ifrån Ronneby i Blekinge bor numera mina föräldrar - det är också där jag spenderat mina somrar hela livet och det är där mina barn kommer spendera sina somrar. Det är mitt ute på landet, tystnaden är slående, växtriket sprakande och djurlivet ständigt nära. Inte långt ifrån vårt sommarparadis finns också Björketorps Gård. Här bor Per Brunberg och hans familj och tillsammans driver de sitt livsverk. Gården. Jag är själv uppvuxen omgärdad av bondgårdar och tyckte väl på förhand att jag hade koll på hur det funkade att vara bonde. Men då var då och nu är nu. Med ny teknik och helt nya krav på hållbarhet står bonden ständigt med ena foten i dåtiden och med den andra i framtiden. För en vecka sedan fick jag i uppdrag av LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) att kolla med er följare vad ni har för tankar och frågor om bondelivet och hur det är att driva bondgård - ett otroligt roligt uppdrag för en lantlolla som jag - och nu är det dags att få svar! Jag tog med hela familjen, mormor och morfar, kusiner och svägerska och besökte Björketorp och fick några timmar med Per som mer än gärna ville dela med sig av sitt yrke och sin stora passion i livet. Hur har odlingsmöjligheterna förändrats de senaste åren? - Framför allt har säsongerna förändrats helt. Våren kommer tidigare och hösten kommer senare. Och vi försöker hänga med och lära oss, det ställer naturligtvis nya krav på oss bönder att anpassa oss för nya klimatsvängningar. Det är den stora skillnaden här hemma. Om man blickar utåt så börjar jordarna bli helt förstörda, man har odlat sönder dem utan någon tanke på framtiden. Jag får också veta att markerna och jorden här i Sverige är något av de bästa i hela Europa och att det dessvärre pågår en biologisk katastrof i de näringsfattiga jordarna ute i Europa. Här kan man se en karta kring hur jordarna mår i Europa, ingen kul läsning. Hur mycket jobbar du? - I värsta fall börjar jag kl. 03 men ofta i samma tid som alla andra och sen är jag nog färdig 18-19 på kvällen ungefär. Mjölkrobotarnas entré har dock gjort att vi är standby 24H för att reparera och lösa eventuella stillestånd. Det är långa dagar och visst är det slitigt men det finns inget som går upp emot att gå runt här på gården på kvällen med hundarna och känna värken i kroppen och sen stupa i säng och sova stenhårt hela natten. Alltså så bra sömn som jag får, det är en gudagåva. Men det kan tära på en mentalt ibland, det är mycket oro kring väder - torka och eld tex - sommaren 2018 var en riktig plåga. Viltdjuren är också en mental stress, vildsvinen förstör oerhört. Jag får veta att vildsvinen förstör mat på åkrarna i Sverige för 1,1 miljarder kronor, varje år. Otroliga summor. Snacka om matsvinn. När jag går runt och samtalar med Per så finns det nästan ingen hejd på hur mycket han kan berätta, det fullkomligt bubblar ur honom. Han tar varje sekund han kan att hylla sina anställda som är både egna familjemedlemmar och andra från bygden. Även om de inte har blodsband så är de alla en familj här på gården och varje person gör sitt yttersta för att ta hand om djuren på bästa sätt. Som tex att ge kossorna manikyr och täcke när det blir för kallt. [caption id="attachment_1809506" align="alignnone" width="800"] Mamma Mu![/caption] Hur går det ekonomiskt att odla hållbart? (är det en motsättning?) - Jag har varit ekobonde i 25 år nu och jag tycker absolut att man kan göra ekonomi i hållbarhet. När jag började tyckte mina kollegor att jag var tokig och att det aldrig skulle kunna gå men idag mår alla mina grödor bättre och jag får mer skörd överlag än jag fick innan jag blev ekobonde. En annan sak om kanske sällan kommer upp när det gäller hållbarhet är att man får ju tänka till lite och vara lite smartare med det man har. Vad är det för mening att ha en stor maskinpark med maskiner som ska ta plats och gå sönder när man kan byta maskiner och låna av varandra, eller hyra in en maskin när man behöver den? Det är ju mycket mer ekonomiskt än att köpa på sig hela tiden. Och sen har jag satsat massor på solenergi och bara det gör ju jättemycket för ekonomin på en såhär stor gård. Man brukar säga att i varje komocka finns ett helt biologiskt samhälle som vi behöver för att allt ska funka i den här världen. LRF pratar också om hållbarhet ur tre olika ben: miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. När det gäller miljömässig hållbarhet ligger de svenska bönderna väldigt långt framme men när det gäller det ekonomiska - alltså att öka lönsamheten och produktionen för bönderna och det sociala, det vill säga att öka landsbygdens attraktionskraft så haltar man efter. Varför kör inte alla bönder på ekologiskt lantbruk? Liksom, varför finns det ens giftigt lantbruk? - Ja, alla gårdar har inte förutsättningarna för ekologiskt lantbruk så är det bara. Sverige är ett avlångt land och det som funkar hos mig här i Blekinge skulle ju aldrig gå uppe i norra Sverige. Sen är det också så, tycker jag, att det saknas hållbara satsningar på RIKTIGT från politikernas sida. Jag menar, se på politiken i andra länder tex i Tyskland - vartenda hus i Tyskland har solpaneler i stort sett för att Merkel satte ner foten och bestämde att nu är det gröna vägen eller inget. Här pratar vi mycket om hållbara lösningar men i slutändan är det både svindyrt och svårt för en privatperson att sätta upp solpaneler på sitt hus. Det saknas helhjärtade hållbara lösningar från politikernas sida. LRF fyller i att frågor om ekologiskt vs ”konventionellt” är väldigt svåra att besvara på annat sätt än ”det beror på”. En av de största utmaningarna är att varken ekologiskt produktion och särskilt inte ”konventionellt” är enhetliga grupper. Väldigt generellt kan man säga att ekologisk i allmänhet har bättre miljöprestanda per hektar medan den konventionella produktionen, som ofta producerar mer produkt per ytenhet, har bättre prestanda per kg eller liter. Det verkar också som att ekologiskt är bättre för den biologiska mångfalden, men detta kan också bero på den biologiska mångfalden gynnas av en mångfald av bönder som gör saker på lite olika sätt. Det går absolut att kombinera ekologiskt och konventionellt på en och samma gård. Det finns också olika märkningar av både ekologiskt och konventionellt som tar upp lite olika saker, t.ex. tar den svenska EKO-märkningen KRAV hänsyn till arbetsmiljö vilket saknas i EUs regelverk för eko-märkning. Tycker du att bönder och kossor får för mycket av skulden i klimatdebatten? - Ja, det tycker jag faktiskt. Jag tycker att man i debatten enbart fokuserar på vad kossan släpper ut och inte vad hon ger oss. Jag kan inte se hur vi skulle kunna leva utan vare sig kossan eller våra grödor som vi odlar på gårdarna idag. Kossan får skulden samtidigt som vi har så många flyg i luften att de inte ens får plats på jordklotet om vi skulle parkera dem. Jag tycker det känns lite snedvridet. Och om man gör en tankeställare: om alla bilar på jorden hade försvunnit på en dag - ja, det hade kanske varit lite jobbigt på många sätt men vi hade överlevt. Men om alla nötkreatur hade försvunnit - ja, då hade vi inte överlevt. Vi behöver kossan för att överleva, vi behöver kossans gödsel för att kunna odla. Vi behöver kunna odla för att kossan (och vi) ska få mat och överleva. Allt är ett kretslopp. Det bor ungefär 130 kossor, ett dussintal hästar, ett gäng ankor, några hundar och diverse andra djur på Björketorps Gård och det märks att alla trivs bra här. Alla som bor här har ett namn och alla nya kalvar som föds får alltid sin mammas namn och genom nya datasystem så vet man exakt allt om alla djur. Man har koll på deras DNA, man vet hur mycket kossan mjölkar, hur mycket hon äter, om hon har feber, om hon är brunstig. Man vet ALLT. [caption id="attachment_1809507" align="alignnone" width="800"] I väntan på att gå och mjölka![/caption] Vilka fördomar om bönder stämmer faktiskt enligt dig? - Haha, ja, det finns ju många fördomar. Som att vi skulle vara otekniska, att vi gnäller på vädret och att vi lever bara på bidrag. Men nä, jag vet inte - allt sker ju via dator och teknik idag och finns det någon svensk som inte gnäller på vädret? Sen är det klart att vädret påverkar oss något oerhört - det är väl det enda vi inte kan styra via datorn. Och när det gäller bidrag så tror jag rätt få vet att de bidrag som kommer till oss är ju mest till för att vi ska kunna hålla priserna på mat och grödor nere för slutkonsumenten. Så att du som handlar i butik hellre väljer svenskt än importerat från andra länder. En fördom som förvisso är en trevlig sådan som faktiskt stämmer är ju att vi kan laga och fixa allt som kommer i vår väg. Och så är det ju lite överlag med dem som är uppvuxna på landet - vi är allkonstnärer - vi kan inte förlita oss på att någon annan ska fixa åt oss utan vi får ta tjuren vid hornen och göra själva. Och det är ju en otrolig fördel i livet ändå. Jag skriver under på det där sista jag också, hehe. En egen fördom trots att jag trodde att jag inte hade några var nog just att bönder envist lever kvar i dåtiden, att det liksom är omodernt att driva lantbruk idag, jag tror att den bilden har att göra med mina Astrid Lindgren-bilder av bonden men jag inser ju mer jag pratar med Per att om bönderna inte fanns så hade det blivit panik i matbutiken minst sagt. Ibland tänker man inte på kopplingen i det cirkulära när man stoppar ner sina varor av mjöl, ärtor, bröd, pasta och mjölk i kundvagnen - här på gården blir det väldigt tydligt. Dessutom är det tydligt att tekniken och bonden numera lever i symbios. Märker du av att köttätandet minskat något? - Nej, jag tycker inte jag märker av det. Visst, vi har en nedåtgående trend när det gäller kossor, de försvinner i antal år för år - det finns inte så stor lönsamhet i det längre men det beror mer på att det handlas kött från utlandet eftersom det är billigare. Och nu pratar jag inte om dig som köper hem till hushållet, de vanliga konsumenterna i butik köper gärna lokalproducerat men restaurangerna och storköken köper in billigt kött utomlands vilket såklart förstör ekonomiskt för oss svenska bönder och dessutom är det svårare för dig som köper lunch att veta vad det är du får i dig. Om konsumenter nu hellre vill dricka havredryck istället för mjölk, kan ni inte vara snabbare på att ställa om odla mer havre än att kämpa emot trenden? - Jo men visst, vi odlar ju det folk vill ha såklart. Det är efterfrågan som styr. Det finns ingen motsättning i det och visst odlar vi havre. Det är ju vi bönder som odlar grödorna som hamnar i de vegetariska eller vegansk produkterna. Men det går ju också enorma trender inom mat och än så länge så står ju kossan rätt stadig och vi behöver alla delar på en gård för att det ska bli den biologiska mångfalden som vi så starkt behöver. Kossans gödsel är outstanding alltså. Ju mer jag pratar med Per desto större respekt får jag för kossans bajs. Jag började under promenaden undermedvetet planera för att köpa gödsel till min trädgård, jädrar vad mina blommor ska få växa i sommar med lite kobajs till rötterna. [caption id="attachment_1809504" align="alignnone" width="800"] Per utmanade tjejerna på att smaka av alla glasssmakerna - det fanns 18 stycken. De orkade med fyra.[/caption] Finns det ens småskaligt lantbruk numera? Går det att överleva med en liten gård? - Jo visst kan man, det handlar ju bara om att leva efter de förutsättningar man har. Det finns många som inte har så stora gårdar, men visst är det tufft. Man blir sällan bonde för att det är ett så himla lukrativt liv att leva man gör det för att det är så fruktansvärt roligt och så underbart att jobba med djuren. Men en tumregel är man kan ha så många djur som man har möjlighet att producera mat till. Men visst är det så att bönder är en bristvara idag. Det är svårt att locka in den yngre generationen och jag tror att vi bönder måste skapa fler inkomstkällor för att överleva. Därför gör vi tex glass på vår gård av våra kossors mjölk, vi ska öppna en liten restaurang i sommar med egen pizzaugn, vi har byggt en festlokal i ena ladan så vi kan ha bröllop och fester och så vidare. Det gäller att hitta fler ben att stå på. En annan aspekt på bilden av det romantiska bondelivet är ju att allt fler vill bli självförsörjande, en del citybor drömmer om att sälja allt och flytta till landet för att driva gård. Det är ju en fin dröm men det är också lätt att vi ser på Emil i Lönneberga-bonden som den utopiska bonden med få djur, en liten gård där ingen storskalighet finns så långt ögat kan nå. Och visst, det må vara en vykorts-vacker bild - men var det bättre förr? Bonden var den som först började emigrera till Amerika pga det gick inte att överleva här hemma på det man hade då. Vi behöver bonden, men vi behöver också alla andra yrken och delar av samhället för att hela landet ska funka. Finns det rika mäktiga bönder längre? (tänker på old school storbonden som liksom var rätt högt ansedd i samhället back in the days) - Nej det kan jag inte säga att det gör. Förr i tiden hade ju bonden rätt mycket att säga till om, så var det ju. Idag har vi väldigt lite makt. [caption id="attachment_1809511" align="alignnone" width="800"] Ett gäng underbara ankor att hälsa på var spännande för alla åldrar![/caption] Kan man producera 100% hållbar mat idag? - Jag tror aldrig att det går att producera 100% hållbart, något slags avtryck kommer vi alltid att lämna efter oss men man kan ju såklart göra det så litet som möjligt. Hur kan man ställa om lantbruket så det inte släpper ut så mycket metan - går det? - Vi är redan rätt bra på det här hemma faktiskt! Bland det viktigaste en lantbrukare kan göra är att se till att vara så noggrann, precis och så resurseffektiv som man kan i de olika leden av produktionskedjorna. Genom att odla rätt sorts foder i rätt växtföljd (d.v.s. den ordning som grödorna odlas på ett fält, så att grödan efter drar fördel av det som grödan innan lämnade kvar) och ge rätt mängd och sorts foder till de djur man har så att de växer och producerar bra och framför allt mår bra så att allt – mjölk, kött, läder, ull, o.s.v. – kan användas och kommer till nytta har gjort att Svensk produktion ligger i världsklass när det gäller både klimat och djurvälfärd. Det handlar såklart också om att ta hand om gödsel på så bra sätt som möjligt, kogödsel bör oftast lagras på bra sätt så att det inte läcker och så att näringen kan föras ut på åkern igen medan grisgödsel (de har mindre effektiv matsmältning) med fördel kan rötas vilket skapar metan som både är en kraftfull klimatgas men också är det som när den utvinns fossilt kallas naturgas. När denna biogas används, t.ex. till att driva mycket av lokaltrafikens bussar, ger den inget tillskott till växthuseffekten och minskar samtidigt förbrukningen av fossila resurser (som vid utvinningen står för ca dubbelt så stora metanutsläpp som alla världens kor, får och getter tillsammans!) Eftersom alla de lågt hängande frukterna och de flesta av de höga redan plockats i den svenska produktionen är det svårt att säga generellt vad en gård kan och bör göra ytterligare för att bättra på sitt klimatarbete. Det pågår olika försök, t.ex. att ge djuren olika typer av kosttillskott för att minska deras metanproduktion eller sätt att bruka marken på olika sätt för att binda in ännu mer kol – men detta arbete är verkligen framme i forskningsfronten och vi vet ännu för lite för att säga hur det skulle fungera i stor skala och i olika typer av system. Känns det inte konstigt att äta de djur som du själv fött upp? - Jag tycker inte det faktiskt. Visst jga kan förstå att det verkar konstigt, men det är "livet" på något sätt. Livets gång. Jag vet att mina djur har haft ett otroligt gott liv, de sprider samhällsnytta och glädje och det känns faktiskt inte konstigt alls. [caption id="attachment_1809505" align="alignnone" width="800"] En pigg liten kalv, så söt.[/caption] Fråga från Essie: Varför bor kossorna så trångt? - Då ställer jag frågan tillbaka: hur bor ni i stan? Eller hur sover du i din familj? Vi är flockdjur precis som djuren och även om de har hur mycket plats som helst, på den stora ängen till exempel, så kan du se kossorna stå tätt tillsammans nästan hela tiden. De gillar närhet, precis som vi. Jag går vidare och småpratar lite med Per som berättar om glädjen han känner både över livet han lever och för kossorna han känner. Det är kärlek för varenda ko, vartenda bi, varenda liv på gården. Och jag blir lite avundsjuk över att få leva så nära naturen även om jag garanterat hade blivit en såndär bonde som verkligen klagade på vädret hela tiden. Så det är tur att det finns optimistiska bönder som Per Brunberg på Björketorps Gård. Tack för besöket - vi ses i juni igen och då kommer jag beställa en stor glass med saltlakrits, viol och choklad - jag testade alla tre smakerna hos glassbonden i Björketorp och jösses, kan varmt rekommenderas! Passar på att bjuda på en bild från min barndom när morfar körde traktorn och vi fick åka hölass - om man nu kan romantisera något om att "det var bättre förr" så var det väl just det? Att få åka hölass på mjukt hö, inget var liksom roligare!
