Sömnbrist har ju varit ett högst närvarande ämne i den här bloggen. Sömn har liksom blivit en lyxvara de senaste fyra och ett halvt åren. Essie var först ut att förstöra sömnen. När hon låg i magen sov jag som en drottning, utvilad och go tänkte jag att det där med att sömnen förvärras av graviditet och barn gällde nog mest alla andra, inte vi. Å så kom hon då och det blev kaos i ett och ett halvt år. Vaknätter, depression, jobbiga tankar och av någon anledning dåligt självförtroende. Vi läste på kring sömn och barn. Hur skulle man göra? Finns det något recept? Nej, inte för oss i alla fall. Men plötsligt en natt sov hon och det var som om vi steg in i ett nytt liv. Förvånat vaknade vi och gjorde en high five med varandra samtidigt som vi förvånat försökte skratta så lågt vi kunde för att inte väcka tjejen mellan oss. Äntligen! Nu skulle vi INTE göra om samma misstag med nästa barn om vi hade turen att få något. Så blev jag gravid igen och nu visste vi ju hur vi skulle göra. Vi skulle inte flytta honom under tiden han sov, vi skulle vara lite mer regelbundna med sömnen och vi skulle låta honom somna i sängen inte i famnen. Sagt och gjort. Det funkade... inte alls. Som ni vet så gick det åt helvete. Och jag blev desperat. Mådde skit igen. Förstod inte hur man kunde älska någon så mycket och ändå känna hat. En fruktansvärd känsla. När man mår sådär dåligt är det både de stora och de små sakerna som räknas. Stora saker som att maken eller någon annan tar hand om sömnbråkaren några timmar på dagen så att jag fick sitta och läsa i solen på en varm sten några timmar kunde lyfta en hel vecka. Andra saker som ett fint sms från en vän lyfte en förmiddag. Eller att gå in i natten genom att gå in i badrummet och sätta på sig en ansiktsmask, liksom för att stålsätta sig. Som sagt, de små och stora sakerna. De gjorde skillnad. Inte på sömnen men på hur jag mådde, hur jag tänkte kring mig själv och hur helheten för dygnet ändå blev. Om jag kände att jag ändå varit snäll mot mig själv, eller att någon annan varit snäll mot mig den dagen så var det liksom lättare att tackla natten. Jag tänkte att jag skulle fokusera på det där små sakerna som gör mycket för själen och måendet. Saker som jag tänker att alla kan göra för att må lite, lite bättre. Både kanske till vardags när man mår helt okej men också att fokusera på de där dagarna då det är lite extra tungt och man både tycker synd om sig själv och kanske till och med är elak mot sig själv. Så här kommer min lista på små micropauser och små ta-hand-om-dig-själv-tips: Plocka upp en bok eller ett magasin. Det behöver inte betyda att du måste sitta en timma och läsa. Jag brukar ha ett glossigt magasin i tv-soffan som jag bläddrar lite med ena ögat i och har andra ögat på tv-skärmen så att jag ändå kan prata och vara närvarande när Essie vill diskutera senaste avsnittet av My Little Pony. På tunnelbanan har jag alltid en bok med för att kunna zoona ut världen och min telefons surrande. Även om det inte är totalt fokus på läsandet och att man sjunker iväg till en annan värld så känns det som att jag gör något för mig själv, bara för mig. 2. Säg till barnen och din partner (eller säg till dig själv om du lever ensam) att "jag går och borstar tänderna" och sen bara RÅKAR du stanna i badrummet cirka 30 minuter och så rengör du ditt ansikte till punkt och pricka, du lägger din mest lyxiga ansiktsmask och så smörjer du in precis ALLT med gosiga oljor, krämer och ögon-mirakel. När jag mådde som sämst var faktiskt det här något som fick mig att känna mig lite piggare. Att på morgonen skölja ansiktet rejält och så smeka på någon härlig kräm och göra samma ritual på kvällen. Det fick mig att känna att jag ändå gjorde vad jag kunde för att ta hand om MIG! Jag orkade kanske inte träna men jag pallade banne mig att ta på mig kräm i ansiktet. Låter kanske tramsigt men det blev viktigt för mig. 3. Om ni är som jag så kommer du aldrig orka ringa till någon för att sitta och babbla i telefon en timma MEN det man orkar är att vara med i en rolig chattgrupp på Whatsapp. Samla dina närmsta kompisar i en grupp och få igång något härligt ämne ni kan bubbla till en liten stund. Desto oviktigare ämne desto bättre. Gärna typ "har ni sett Kim Kardashians senaste hårfärg, tankar om det?". Alltså något som verkligen inte spelar någon roll i det riktiga livet. En välbehövlig paus. 4. Köp en påse lösgodis. Punkt. 5. Netflix and chill. Men du ska få ett tydligare tips än att bara "sätta på en bra serie". Du ska sätta på en GAMMAL serie, en serie du redan sett - helst flera gånger innan. På så vis behöver du inte fokusera på handlingen eller på att hänga med på varenda ordväxling för att inte missa något utan bara, bara slappna av och hänga. Det blir lite som att hänga med några gamla vänner som du vet exakt vad de tycker och tänker om livet. Mycket avslappnande. I mitt fall brukar det bli New Girl, SATC, Seinfeld eller Studio Sunset. (jisses vad vita serier, måste ändras på!) 6. Gör en klassisk "det här var bra idag"-lista varje kväll. Skriv ner 3 saker som trots en jävla skitdag har varit ganska bra. Och det behöver inte vara av "jag fick lönehöjning"-kaliber för att kvala in utan kan vara "solen sken" eller "mjölken räckte precis till både mig och barnen" eller "den där Drake-låten kom på radion". Keep it simple! Gör det helst precis när du går och lägger dig. Det här gör nämligen att du trots allt lägger ner huvudet på kudden med positiva tankar i omlopp vilket kan göra mirakel både för sömnen och humöret. Såvida du inte har en sömnstörare som ännu inte kan skriva egna listor... Hoppas dessa små tips kan göra att din sämsta dag kan kännas lite mindre sämst. Och framför allt - var snäll mot dig själv och dem runt omkring dig. Ingen vet vilka ok eller dåliga nätter som folk bär omkring på! Kram och kärlek till er alla och må ni alla sova gott inatt! Ps: L300 har en superfin hudkollektion speciellt anpassad för oss över 35 och som kanske precis som jag inte sover så bra alltid - du hittar alla produkterna på Åhléns och Apotek.
