Jag tänkte jag skulle berätta om en bok jag läst. Nej, sträckläst på ett dygn. En av få böcker jag läst så snabbt och så intresserat. Jag känner ju till Cissis historia men den här boken ger ändå ett djup till berättelsen som jag faktiskt, dessvärre, aldrig reflekterat över. Cissi berättar i sin bok (köp den här, hon har fått ge ut den under eget förlag eftersom bokförlagen i Sverige in vågar ge ut den - så köp den, gör det) om våldtäkten, om livet som singel på Stureplan, om livet som ung i en småstad, om livet i mediastockholm, om kärlek. Självklart är våldtäkten och #metoo i fokus men inte bara. Och det är berättelsen runtomkring som får mig att tappa andan. För då berättelsen om våldtäkten naturligtvis i sig är brutal och skräckfylld så är det det som sker efteråt som får mig att för första gången på riktigt förstå hur vidrigt det är att bli utsatt för något sånt här. För dessvärre är vi ju rätt vana vid att läsa, höra och se hur våldtäkter begås. Any given tv-serie basunerar gärna ut kvinnohat på bästa sändningstid så tyvärr är vi rätt härdade av denna sort även om det var extra vidrigt att läsa om ett övergrepp där man känner båda inblandade. Men, ni vet hur man ibland kan känna att man är ensammast i världen och att alla är emot en. Man kan ha en dålig dag liksom och känna sig lite paranoid och tycka att ingen tycker om en. Det är ren och skär ångest men 9 av 10 gånger är det ju hjärnspöken som inte stämmer. Men Cissi Wallin levde det. Varje dag i flera år. För när hon var modig polisanmälde vändes hela medieeliten emot henne. När hon var stark och berättade så blev hon av med uppdrag, hon blev baktalad. Hon blev utfryst. Hon levde på riktigt livet där alla är emot henne. Jag får själv ett tryck över bröstet bara av att läsa raderna, tänk då att leva med vetskapen att ingen i debatten eller i branschen stöttar en? Och insikten i att vi hela tiden talar vitt och brett om att offret som vågar berätta borde hyllas och förövaren straffas men att när det verkligen sker så springer alla och gömmer sig bakom en sten. Ingen står upp för en. Man står där själv, sargad och blottlagd och alla vänder bort kinden? Fy fan så vidrigt. Man må ha olika synpunkter om Cissi Wallin, man må tycka olika om vad hon gör eller vad hon säger. Men ingen kan komma och säga att hon och hennes agerande inte var avgörande för att #MeToo överhuvudtaget fick ett genomslag i Sverige. För det och mycket annat borde vi ställa oss upp så fort vi får chansen och hylla denna modiga människa. Så tack Cissi, Tack. Och förlåt. Förlåt för att jag själv inte gjorde mer än tryckte Like eller kommenterade på dina statusar, jag delade lite grejer du skrev på mina egna plattformar, jag har alltid trott på dig och din berättelse. Men gjorde jag mycket mer än så? Nej. Det gjorde jag inte. För jag var också feg. Men aldrig mer. Från och med idag vill jag vara på rätt sida historien. En Like är ett viktigt ställningstagande, vi ska inte lura oss att tro att en Like är totalt oskyldig och obetydlig. Men, det finns mer sätt att stötta en kamp på. Återigen - köp boken - läs och nästa gång du har möjligheten att stå upp för någon som varit utsatt för något skit - gör det.
