Vad är väl en bok? Ja, det kan man undra. Jag hade ju faktiskt lovat er att hålla er i loopen kring vad som sker med mitt bokmanus. Men har jag hållit det löftet? Nej, det har jag faktiskt inte. Skäms på mig. Så nu kommer en liten update. Ni minns kanske att jag bröt ihop totalt efter det här tråkiga. Men vilken härlig respons jag fick av er efter det - så fina kommentarer och meddelanden som tyckte att jag inte skulle ge upp. Det inlägget fick också en gammal kollega att sträcka ut en tröstande hand och ge mig en push i rätt riktigt. Ge inte upp, sa hon, "kämpa vidare - skicka ditt manus till fler ställen!" Usch nej, tänkte jag. Inte fler nedslag och folk som inte gillar det jag gör. Det gjorde ont nog sist liksom. Men. Man SKA inte ge sig, det säger jag ju själv till andra hela tiden. Så varför skulle jag ge upp om jag nu inte tycker att andra ska göra det? Det blir ju knasigt. Så, jag blundade med ena ögat och lade lite is i min kittlande mage och skickade manuset till ett gäng nya förlag. Det får bära eller brista liksom. En kan ju inte bli mer än refuserad. Och så tänkte jag lite på Astrid Lindgren och JK Rowlings som båda blev nekade av förlag till höger och vänster innan de blev odödliga för alltid. Vad som hänt sedan dess är att ett förlag har nekat, ett annat har jag haft möte med och är intresserad och ett tredje ska jag träffa om två veckor. Så jag menar DET ÄR ALDRIG FÖRSENT ATT FÖRSÖKA IGEN! Nu känner jag mig otroligt ödmjuk inför det faktum att jag kanske inte är bra på det här alls och att det är ok men jag känner också en enorm revanschlusta och VILL verkligen få ut den här jädrans boken. Men, framtiden och bokförläggarna får bestämma det ödet helt enkelt. Sen finns det ju alltid den där grejen med självpublicering. Time Will Tell. Som de säger. Men, håll gärna tummarna för mig och manuset. Det är en mycket ömmare tå än jag trodde för mig. Verkligen känslosamt och personligt. Snudd på obehagligt. Men. Lycka till mig. Säger jag själv.
