Här blir det gamla bilder för att visa er att jag har försökt skriva bok i mååååånga år. Den översta bilden är från 2017 när vi bodde här i Monterosso i ca 5 månader när Rocco var bebis. Då försökte jag skriva en bok som heter "Jag hatar att jag älskar dig" - jag jobbade med den i flera år, men i slutändan gick det helt åt helsicke tyvärr. Så det manuset ligger i datorn och skvalpar någonstans, kanske borde man plocka upp det igen någon gång? Det är ju ändå en väldigt bra titel på en bok? Tycker jag. Men, som jag nämnde häromdagen så är det verkligen så mycket svårare att skriva långt och skriva en story så den håller ihop och griper tag i en. Något naivt tänkte jag någon gång 2016 - "hur svårt kan det vara?", jag hade/har ändå lång och gedigen erfarenhet av att skriva, har jag en bra idé så skriver jag dessutom fort och "snärtigt", jag är bra på att skriva så att folk vill läsa mer och jag är bra på att skriva så att känslor skapas - MEN, jag är bra på alla de sakerna när det gäller att skriva kort - alltså typ en krönika eller ett reportage på 3-4 sidor. Det är stor skillnad på det och att skriva en berättelse på 300 sidor. Det lärde jag mig den svåra vägen. Jag har ju skrivit en bok en gång. Men det var en fackbok med tydliga kapitel och kortare texter varvat med intervjuer, faktatexter och liknande. Det var en helt annan femma. Jag behövde inte då tänka på "gestaltning", känslor, spänning, twists, dramarturgi och andra jobbiga ord. Det var mer lustfyllt och roligt att sitta med Gudrun och knepa ihop boken tillsammans. Att skriva skönlitterärt är mycket mer ångest. Framför allt blir det ångestladdat eftersom jag tvivlar så oerhört mycket på mig själv. Vem ska vilja läsa det här? Hjälp, någon kommer läsa det här! Varför tror jag att jag ska klara det här? Hjälp, alla kommer hata det här? Och så vidare in absurdum. Ena dagen tycker jag att jag har skrivit något bra, nästa dag kastar jag allt i skräpkorgen pga för dåligt eller cringe. Det är verkligen så mycket upp och ner och jag förstår inte varför jag skallar huvudet i väggen på jakt efter något som jag inte ens vet om det kommer bli något av? Jag har inget bra svar på det mer än att jag antar att jag vill bevisa för mig själv att jag kan klara av det. Jag antar att en del av mig också drömmer om livet som författare. Tänk vad perfekt det vore för mig här i Italien att kunna ha som jobb att skriva bok. Obs jag har inget storhetsvansinne och tror på några Läckberg-inkomster här men om skrivande av bok skulle kunna ge åtminstone en liten del av en en normal månadslön och tillsammans med övrigt skrivande, podd och annat kunna göra att en överlever på ett ok vis, ja det vore ju magi! Men som sagt - det är dröm, inte verklighetsförankrat alls. Eftersom 1: jag har fortfarande inte skrivit ett "förlagsgodkänt" manus och 2: de flesta tjänar ingenting på att skriva böcker. Haha. Så det ser ljust ut! Så. Håll tummarna för mig. Någon dag kanske det kommer en bok och då hoppas jag du vill läsa. <3
