Alltså jag är ganska dålig på att läsa dikter. Poesi har aldrig fallit mig i smaken - eller så förstår jag inte den. Men häromveckan när jag jobbade med Birth Inspiration Day så valde jag ut två dikter av Emilia Bergmark-Jimenez som jag älskar så mycket och läste högt från scen. Det gick inte många rader innan jag började gråta och när jag tittade upp så insåg jag att hela salen var full av kvinnor med tårar i ögonen. Det var ett så fint ögonblick att få dela med så många andra och det slog mig då hur otroligt stark ordets makt kan vara. Att ha den gåva som Emilia har, att skriva ord som berör på djupet - det är ändå otroligt. Läs den här utan att gråta - I dare you alltså. Jag har nu läst den säkert ett tjugotal gånger och fastnar alltid med gråten i halsen några rader in. Så vackert. Så känslosamt. Dikterna kommer från den här otroliga boken. Världens bästa julklapp till någon som är gravid eller till dig själv för den delen. Tack Emilia för dina otroliga ord!Ps: på tal om Emilia så kan du höra hela hennes story här:
