Alright så lite mer kött på benen kring italienska bröllop vill ni väl ha? Jag tänkte väl! För det första kan ni här läsa om några saker man bör ha i åtanke om man nu skulle vilja passa på att gifta sig här i Italien - saker jag lärde mig inför planeringen av mitt egna bröllop här i byn. Vårt bröllop var allt annat än traditionellt italienskt men bröllopet vi var på i helgen skulle jag nog ändå våga säga var en modern version av ett traditionellt katolskt bröllop här i Italien. I byn är det sedvanligt att männen tar en drink med brudgummen innan vigseln och kvinnorna går och "hämtar" upp bruden utanför hennes hem innan vigseln. Därför är också porten till brudens hem smyckad med blommor och en "båge" att gå under. Bilden ovan var från ett annat bröllop i byn samma helg, där ser ni att det står ett stort gäng och tar emot bruden. Det är både bjudna gäster, icke bjudna men nyfikna bybor och turister som samlas och applåderar bruden fram mot kyrkan. I kyrkan är det oftast ett gediget program och som brudpar har man få saker att säga till om. Det är inte som i Sverige där man kan stryka att ord som Gud används eller att man drar in egna artister som sjunger en Kent-låt typ. Här finns det några sånger/psalmer man får välja mellan och så är det med det. Därför var vi i kyrkan den här lördagen i ca 1,5 timma eftersom det var ett mastigt gäng böner att gå igenom, själva delen där brudparet själva var delaktiga tog väl ca 5 minuter allt som allt men sen skulle den almighty manliga prästen få säga sitt också och han hade inte bråttom om man säger så... dessutom är det långa partier man står upp i den katolska kyrkan och vi var många med klackar på fötterna. Även de mest vana byborna suckade högt under stora delarna av vigseln. En speciell grej som man som svensk blir lite chockad över är att det är ingen som höjer på ögonbrynen om man kommer sent till vigseln, det är bara att traska in när man är redo. Tycker man det är tråkigt, ja då går man ut och hänger, tar en cigg, går till baren, småpratar lite, sen kan man gå in igen och vill man så kan man till och med snickesnacka lite med grannen på bänken bredvid i kyrkan. Det var ett himla mummel och springande fram och tillbaka. Å ena sidan kan en tycka att det är lite charmigt att det inte är så himla strikt, å andra sidan blev jag som svensk irriterad på ohyfset, haha. Men å andra sidan så var vigseln en och en halv TIMMA lång my god. Efter vigseln är det inte helt ovanligt att brudparet drar iväg för fotografering och gästerna får då en apperitivo i väntan på huvudpersonerna. Traditionellt sett är det sen vanligt med en lång middag med många rätter, 7-9 är inte ovanligt. Det är inte helt ovanligt att festen slutar i matkoma för väldigt många. Däremot hålls det sällan tal eller utförs spex som vi gör i Sverige så i slutändan är middagen inte längre än en svensk dito. I det här fallet hade man gjort en modernare version där apperitivon var rejält tilltagen med mat och att den sittande middagen enbart var tre rätter vilket var en succé eftersom längden på middagen blev lagom och partykänslan infann sig fort! För apperitivo fick vi: ansjovis, fyllda musslor, lax, ostar, salami, torta di verdure, olika focaccia-varianter som var to die for, lasagne, hummersallad mflFör middag fick vi: pasta di mare, vit fisk med citronsås och potatispuré, citronsorbetSen väntade också gottebord med chokladfontän och massor av bakelser och sen den största tårta jag någonsin sett. Öppen bar är det alltid på ett italienskt bröllop. Barnen? Jo, de är alltid välkomna! Massor av barn i fantastiska klänningar och små pojkar i gulliga kostymer trängdes i kyrkan och till festen är det vanligt att man anställer barnvakter som också är "entertainer" och som har som jobb att skapa kul lekar, utmaningar osv till barnen. I det här fallet åt också barnen för sig i sitt egna "barntält" och de fick en enklare meny med burgare och annat gott. Den här lösningen känns helt optimal måste jag säga - jag tycker det är lite trist att barn så sällan är välkomna på bröllop i Sverige även om jag kan förstå behovet av att få gå på vuxen-fest, speciellt om man själv är småbarnsmamma. Men det är något väldigt fint och viktigt med att barn får vara med på sådana här stora familjekalas och med tanke på hur bra uppstyrt det var så var det liksom noll problem för alla åldrar att ha roligt på samma ställe. Eftersom den unga majoriteten katoliker inte är så bok-trogna som de föregående generationerna är det heller inte ovanligt att man gifter sig efter att man fått barn. Något som såklart var omöjligt för den äldre generationen men som numera är helt okej och rimligt. Att skära upp tårtan funkar på precis samma sätt här som hemma i Sverige och är en viktig ceremoni även här!Efter tårtan hade man faktiskt anammat den svenska idén (brudparet fick idén från vårt bröllop) om "nattamat" så korv med bröd och hamburgare delades ut vilket var kul att se!Dansgolvet på det här bröllopet var ON FIRE - det dansades i säkert 7 timmar och det är inte helt vanligt för ett traditionellt bröllop här. Det är precis lika vanligt att det inte är dansgolv alls men den yngre generationen har börjat omdefiniera bröllopet och det är därför jag tidigare skrev att det här var en modern version av det traditionella. Innan gästerna går hem för natten så får man alltid en present av brudparet som tack för att man varit en del av deras firande. Det är en väldigt fin tradition om än dyr. Vi fick en superfin oljekanna från Fabbrica D'Arte här i byn - ni kan ju tänka er vad ca 100 handgjorda keramikerpjäser kan ha kostat brudparet. Vad ger man då brudparet - ja, oftast pengar - som ni säkert sett i filmer så är ett kuvert med pengar en klassisk italiensk present och det är det fortfarande även om brudparet nu helst önskade att man satte in pengar på ett konto istället för kontanter. Jamen så på något sätt går det oftast till här i Italien - inte så extremt olikt Sverige ändå? Är det något jag missat att rapportera kring så kommentera nedan så uppdaterar jag!PS: Om man som svensk vill gifta sig i Italien så kan man göra klokt i att gifta sig rent byråkratiskt i Sverige och sen utföra ceremoni här. Det är nämligen inte helt lätt som icke-katolsk att få tillåtelse att gifta sig lagligt här, men det beror på prästen och borgmästaren i byn - de bestämmer. Det är också inte alla präster som viger folk utanför kyrkans ramar så därför är det också enklare att göra en borgerlig ceremoni eller enbart en ceremoni på eget bevåg.
