[caption id="attachment_1787245" align="alignnone" width="700"] Jag och världens bästa Essie en lat söndagseftermiddag.[/caption] Jag tycker det klagas väldigt mycket över föräldraskapet. Gör det inte det? Jag ska genast erkänna att jag också klagar, så jag försöker inte klaga på er som klagar, om in förstår. Men, jag har tänkt mycket på det där. Det klagas över att man inte hinner med, det klagas över att mina barn är si eller så, det klagas över att andras barn är si eller så, det klagas över tvätten, det klagas över städet, det klagas över bråken. Ja, det klagas helt enkelt. Är det inte hög tid att vi försöker vända lite på det. Jag menar. Vi har ju ändå skaffat barn för att vi ville ha barn (ja, inte alla såklart men ni förstår vad jag menar). Kan vi inte bara försöka sluta klaga och gnälla så jävligt hela tiden och försöka se till det positiva med barn och föräldraskapet? Vi ska ju ändå ha de där barnen för en rätt så lång tid framöver - så vi kanske lika gärna kan vänja oss vid det och vara glad åt de liv vi lever? Jag bestämde mig för att bli bättre på det och satte mig och klurade på olika saker som blivit bättre just för att jag har fått barn och blivit förälder. Gör du det också, skriv ner en lista och påminn dig själv om de braiga sakerna i livet! Här är 6 svinbra saker med att vara förälder: Det finns inget dåligt väder. Det är fanken HELT sant. Det trodde jag inte innan jag fick barn. Min mamma har alltid sagt det där klassiska "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" och man ba' jaja, det säger du bara för att få mig att stänga av tvn. Innan jag fick barn så hatade jag regn, hatade blåst, hatade snöblask, alltså på riktigt hatade. Så att det kunde förstöra min dag. Och framåt sommaren så knarkade jag väder-appar, kollade flera gånger om dagen för att se om det kanske ändå inte skulle bli sol imorgon. Sen jag fick barn så har jag tagit bort mina väderappar (tog bara plats) och förstår plötsligt det där med "det finns inget dåligt väder". Det finns bara väder. Ok, ok, stormar som tar livet av folk är kanske inte direkt "bra" väder. Men nu för tiden så går vi upp på morgonen, klär på oss och get on with our day, oavsett väder. Regnet stör mig inte, blåsten stör mig inte. Jag kan till och med uppskatta det. Plaska i vattenpölar - KUL ju! En enda nackdel med att jag slutat bry mig om väder är att jag ibland glömmer titta ut och upptäcker att det regnar först när vi kommit iväg till förskolan utan regnkläder. Lite klantish kanske. Who needs sovmornar? Innan jag fick barn var sömn allt. Verkligen allt. Kunde sova till 12 på helgerna och åt frukost på jobbet på vardagarna, allt för att maxa möjligheten till sömn. Sen kom Essie och man sov inte längre. Första året fanns det absolut dagar och nätter som var vidriga på grund av det, jag blev halvt deprimerad på grund av sömnbrist och japp, jag klagade absolut. Men, när det värsta lagt sig och man blir väckt varje morgon av ett leende barnansikte som man älskar mest av allt. Ja du, jag känner ingen trötthet då. Sovmorgon är såklart skönt och härligt men jag kan ärligt säga att jag inte har något som helst problem med tidiga morgnar längre och det känns fantastiskt! [caption id="attachment_1787247" align="alignnone" width="700"] Man får hjälp med matlagningen![/caption] "You make me want to be a better man" - citat snott från Jack Nicholson i Liver från den ljusa sidan. Min dotter får mig att försöka bli en bättre människa. Förvisso var jag ganska bra (höhö) redan innan men det krävs ju ännu ett mått av ambition, tydlighet, ansvar, kämpaglöd och skicklighet nu när man är förälder. Man kan inte längre göra något lite halvslappt, man kan inte längre göra saker som inte känns bra i magen, man kan inte längre bara skita i vissa saker, man kan inte längre vara tyst. Ska jag göra något som tar tid idag så får det fanimig vara roligt/utvecklande/värt det. Ska jag lära min dotter att räkna, eh ja, då måste jag ju fanimig lära mig själv någon gång. Ska jag lära min dotter att ta ansvar för miljön, sina vänner, ta ställning mot orättvisa och annat skit, ja då kan jag ju inte bara själv sitta här och glo på medan samhället drar åt fel håll. Så det så. Man lär sig nya saker. Apropå nummer 3 så blir det ju också så att man lär sig nya saker hela tiden. Så är det ju i och för sig men livet i stort men barn tvingar en verkligen att kasta sig ut på öppet hav på många sätt. Oftast kommer man i land med nya coola trix som man lärt sig på vägen. Jag tror helt ärligt inte att jag hade sagt upp mig och börjat jaga mina drömmar på riktigt om jag inte hade fått Essie - allt ställer sig på sin spets och man utvecklas i svinsnabb takt. Man får kolla på House of Cards en lördagkväll. Det är ändå rätt bra skönt att stanna hemma, käka goda ostar, dricka ett glas vin och bara kolla på tv-serier och film en hel helg utan en jobbig känsla av att man egentligen borde hitta på något spännande och galet. Så var det INTE innan Essie kom kan jag lova. Då fick jag PANIK om jag missade den där festen eller inte hade några planer varenda kväll. Du får ditt eget TEAM! Teamkänsla är en sjukt bra grej ändå. Ända sen jag träffade Simone så har jag känt mig del av ett team, ett starkt team. Jag trodde att det inte kunde bli starkare än så. Men så kom Essie - och BAM - nu jäklar snackar vi team. Det är verkligen Team Campioni hela vägen och den tryggheten är så fantastiskt jäkla häftig. Jag önskar alla den känslan. Övermäktig. All in all: föräldraskap rules! Låt oss komma ihåg det nästa gång vi klagar på att våra barn är jobbiga. Läs också: 8 tecken på att du är förälder och följ gärna med mig på Instagram - @ninacampioni
