Idag var en stor dag. Idag blev Essie äntligen av med sitt gips som hon nu haft i snart fyra veckor! Efter fyra veckor av "jag vill inte ha det här längre" (ofta i samband med trötthet) kom så dagen då det verkligen var över. Vad tror ni Essie säger då? Jo "jag vill inte ta av det". Nähäpp. Klassiker. Men, hon satte sig fogligt och tittade andäktigt när sköterskan med lätt hand klippte upp gipset och bandaget som nu var så smutsigt och slitet att det nästan var pinsamt (eller varför skulle det vara det förresten?). Efter gjorde det ont och kändes konstigt. Men hon var stolt. Det märktes. Och hon ville gärna tillbaka till förskolan efter för att visa upp sin nygamla arm. Men först lunch, och hennes val föll på.... pommes och chicken nuggets. Tjohoooo, sade inte mammamagen men så fick det bli. Slutet gott, allting gott! Ps: hur mycket älskar man inte hennes sätt att styla håret? Hon sätter upp det så själv. Blir benägen att köpa ett likadant hårband till mig själv.
