Jag, precis som jag tror väldigt många andra, hade nästan trott på en sommar utan att träffa någon i familjen. Jag hade lite vant mig vid att köra FaceTime och börjat acceptera att det kanske är så det måste få vara nu en tid framåt. Men barnen har varje dag frågat "när kan vi åka till mormor och morfar" eller "när träffar vi nonno och nonna" och såklart "när får vi leka med kusinerna igen". Deras längtan har varit LÅNG och för Rocco särskilt förvirrande. Essie har ju förstått och inte klagat särskilt på Coronan även om hon då och då svurit åt den. Men för Rocco har det ju bara varit en väldigt lång tid då vi inte träffat våra närmsta alls. Men så kom maj och det blev varmare och så kom juni och det blev ännu varmare och lite lite ljusare på fronten om resande inom Sverige. Plötsligt fick man också testa sig. Så det gjorde vi. Både för antikroppar och nu också för pågående influensa. Och så plötsligt i söndags fick vi så äntligen klartecken - INGEN Covid-19 i våra kroppar. Väskorna hade varit packade sedan i fredags så det var bara att vattna trädgården, lämna nyckel till grannen, sörja lite över att jag inte fick se vallmon slå ut och gasa ut ur Stockholm. Och här har vi belöningen. Att se barnen tillsammans med ens föräldrar igen är allt. Hur lekfullt det blir på landet, hur naturen blir en perfekt lekplats i en miljö som är tyst och fridfull och med mormor och morfar som är med på såväl aborrfiske som dinosauriejakt samtidigt som barnen hakar på mördagsnigeljakt och dra-upp-potäter-till-lunch-leken. En utveckling för båda parter. Och plötsligt kan jag ta ett steg tillbaka och bara agera åskådare. Rocco som ständigt är iklädd "dinosaure-Andy"-mundering: ryggsäck, hatt och manick. och Essie som visade sig vara mästerfiskare som fick napp så fort hon slängde i metspöet. En liten stackars aborre som fick simma vidare i livet men glädjen och stoltheten var inte mindre för det! Bloggen kanske går ner lite i varv några veckor framåt så ha tålamod med mig. Från två inlägg om dagen kanske det mer blir några inlägg i veckan. Hoppas ni är okej med det men jag tänker att du som läser kanske är på semester eller i alla fall på sommar-sparlåga och ändå inte bör hänga här hela tiden eller hur!? Så, jag önskar dig som läser världens finaste sommar och jag hoppas att du också fått eller får möjligheten att äntligen återse din familj och dina vänner som du längtat efter hela den här långa och tuffa våren!!
