Alltså äntligen känns det som att det lättar lite i mitt inre! Äntligen har mamma och pappa fått tid för vaccin, om cirka en vecka ska de få sin första spruta och häromdagen ringde det från Italien - då hade Simones föräldrar redan fått sin första! Alltså äntligen! Äntligen kan man börja tänka lite på en sommar och planera den. Äntligen kan man till och med börja tänka att man kan spontana ner till föräldrarna och Blekinge utan att tvingas tänka tusen tankar om "tänk om" och ha ont i magen. Äntligen kanske man kan bjuda upp svärföräldrarna hit för att träffa barnbarn som de inte gjort på nästan ett år. Äntligen känns det som att den där tyngden som legat på axlarna börjar lätta lite, som den där klumpen som hela tiden gjort magen så orolig börjar lösas upp något - kanske, kanske kan man med nätta steg våga sig hoppas lite? Äntligen. Känner ni också det? Hur går det för era nära och kära - har de fått ta vaccinet än?
