Att borta kan vara hemma märker man först efter att ha varit ifrån sitt barn och äntligen får träffa henne igen. Home is where the heart is sägs det ju och innebörden av det förstod jag kanske först efter att ha suttit på ett plan i några timmar, åkt bil ytterligare några för att sen se hennes söta kalufs vila mot kudden. Jag vet inte riktigt varifrån hon har fått det här poserandet ifrån, ehehmmm, vi behöver inte peka finger här, men hon är det gladaste jag vet och hon får mig alltid att känna mig centrerad igen. Efter en vecka av hårt jobb, massor av intryck och dåliga nätter tackar jag den här människan för att jag känner mig som en ny människa igen. Sen ska jag verkligen inte sticka under stol med att det också är rätt gött att vara ifrån sina barn då och då och det FÅR man tycka! Jag njöt enormt av att kunna äta lösgodis till lunch, slippa leka med lera eller dockhus och bara få ligga på soffan en hel kväll stirrandes på tv utan att känna samvetskval. Rocco var ju med mig förstås men han är ju nöjd så länge han får en gummigiraff att bita på, ett bröst att ligga vid och lite prat här och där. Så tack Essie, även för pausen, men nu har vi pausat tillräckligt på ett bra tag, eller hur?
