Alltså det är såhär va: Det tog Rocco 1 år, 7 månader och 8 dagar att ÄNTLIGEN sova en hel natt. Kan ni fatta! Plötsligt hände det. Och sen dess har han sovit mer eller mindre hela nätterna utan att väcka sig själv och oss. Det är som om världen öppnat sig framför mig igen. Plötsligt är vissa saker kul igen, som italienarens skämt till exempel, plötsligt orkar jag se det roliga i dem eller i alla fall inte bli irriterad av dem. Plötsligt orkar jag och Simone stanna uppe efter att barnen somnat för att se en film. Plötsligt plockar jag upp den där sockan som legat på golvet i en vecka och lägger den där den ska vara. Plötsligt blir jag inte irriterad när jag måste upprepa samma sak tre hundra gånger för Essie för att hon inte har tid att lyssna. Plötsligt är det kul att sätta på skithög musik och dansa samtidigt som det är roligt att laga nya maträtter (i fredags gjorde jag vongole för första gången i mitt liv). Till alla er med sömnsvårigheter pga små små älsklingar, hang in there, jag vet hur jäkla pissigt och jobbigt det är. Men det kommer en dag, jag lovar den kommer, en morgon snart kommer du vakna av en söt liten arm i ditt ansikte, du känner att det är något som är annorlunda, du känner dig utvilad, du tittar på klockan och du ser att det står 08:58 och du inser att du just sovit 9 timmar i rad. Den dagen är nära nu, jag lovar. Keep your head up! Till dig min lille parvel - fortsätt ditt starka jobb, tack!
