Åh herregud, att en liten skolpjäs kan få en att fälla så många tårar. Den här mamman började lipa redan innan barnen kommit ut på scen, haha. Shit. Det var så mäktigt att se sin lilla tjej helt modigt gå upp på scen, följa sin koreografi, hjälpa de mindre barnen rätt och då och då vinka lite till mamma och pappa som stod med leenden och stora ögon som ett par fån. Det var stort. Verkligen stort. Essie och de fyra andra barnen klädda i likadana kläder var Stella Cometa - en stjärnkomet som... ja, det är ungefär så mycket jag kan berätta om själva storyn för, helt ärligt, jag kunde inte lyssna på maestra som berättade storyn - jag var helt låst vid min lilla tjej. Lika tramsigt det må låta för den som inte har barn än, lika naturligt låter det säkert för den som har barn. Am I right? Barn alltså - grymma de är? Nöjd tjej efter sitt uppträde. <3 Sen kom tomten på besök - kolla in blickarna - skräckblandad förtjusigt. Om ni kollar på alla barnen så ser ni att alla ögon har exakt samma fokus och känsla - så coolt! Och sen..."vad är det han plockar upp!?"
