Ja, nu är det förvisso några dagar sedan men minnet lever kvar. Den en jäkla pandemin snuvade ju oss på vår första skolavslutning, men det är ju lika för alla och inget att gnälla över, men visst kändes det lite tomt att inte få vara med och att det kanske inte blev sådär megaspeciellt för våra barn som det ofta var för oss när vi var små? Samtidigt är det säkert många introverta barn därute som andades ut och slapp den värsta nervositeten över all press att sjunga inför en hel skola eller för sina föräldrar. Hur som, Essie hade räknat ner i flera veckor - satt kryss i kalender och planerat kläder. Vad barnen inte visste var att jag och Simone i smyg hade planerat för en liten festlig frukost på balkongen på fredagen. Vi väckte dem med ballonger på sängen och sen fick de sätta sig vid dukat bord med fyrverkeri, munkar och varsin "examenspresent". Essie fick en såndär stav med girlang på som gymnaster använder när de gör rytmisk gymnastik, en sån har hon velat ha i evigheter och nu kunde hon byta ut den sneda pinne som jag byggde åt henne av en gren från äppelträdet, haha. Rocco fick en fiskhåv eftersom han mer gillar att leka nära vatten än i vattnet. Essie hade också då sedan länge bestämt att hon skulle klä ut sig till Flora i Winx på sin avslutning så det var ju oerhört passande att jag fixat en krans till henne - ibland funkar planeringen utan att man planerat det. Jag och Simo tog sen ledigt på eftermiddagen och hämtade barnen tidigt och åkte och badade tillsammans hela eftermiddagen. Så jag tror, att även om vi vuxna hade önskat oss en annan typ av avslutning, så blev det nog ett fint minne för oss alla till slut. Vad minns du av dina egna skolavslutningar?!
