Så, tänk dig in i detta scenario. Du och din dotter ska gå på barndans eller barngympa, på grund av språkförvirring är det lite osäkert exakt vilket. Din dotter är superexalterad, hon älskar att dansa, du älskar att hon älskar att dansa och ni är båda peppade. Ni är först på plats och kikar in i lokalen där dansen ska vara och du ser....strippstänger och ladies med yppiga boobies och klackar som svingar sig runt pålarna (inte i verkligheten - på väggarna). Vad skulle ni göra? Jag kunde i alla fall inte mer än att skratta åt det galna i att det arrangerades dansklasser för barn i ett rum för strippdans (och ja jag fattar att det heter poledance och att det är en träningsform). Men vem är jag att döma. Vi gick in, Essie förstod naturligtvis inte den större kopplingen utan tyckte att allt var megaroligt förstås. Mamman tyckte dock att det var lite konstigt att man fokuserade mer på stretch och starka magmuskler än hopp och lek, hahaha. Den gulliga lärarinnan, som för övrigt visade sig ha jobbat som strippa back i da days, hade kanske inte direkt gått en utbildning i barns motoriska utveckling då hon kämpade länge och väl med att få barnen, de flesta tvååringar, att kasta en boll från den ena handen till den andra. Det gick sådär. Men väl kämpat samtliga. Om vi ska gå tillbaka? Självklart!
