Hallå där Rocco, då var det dags igen. 11 månader gammal, börjar det bli tjatigt? – Åh nej, det är nu det börjar bli kul att leva! Jag är snabb som en vessla på kryper, snacket börjar komma igång (i alla fall så att jag förstår vad jag menar), det är kul att titta på folk och trafiken och jag hittar bra i lägenheten. Det låter ju toppen! Vad gillar du mest att göra nu då? – Gunga är ju livet! Herregud så roligt, mina ben sprattlar som om de inte satt fast på kroppen när det sätter fart. Oväntat rolig grej. Sen har jag precis upptäckt min gåvagn, så den övar jag lite då och då på men annars är det som vanligt mammas och pappas dator som är mest skoj att trycka på. Jo tack, vi har märkt det. Vad har du annars lärt dig sen sist? – Jag tror inte det är så jättestor skillnad, men jag kan stå vid bordet och bara hålla i en hand och så då att traska med vagnen själv. Jag klappade också händerna en liiiiiten liten kortis häromkvällen men jag vet inte om det räknas. Och fysiskt då, något nytt som växt ut eller så? – Jag har fortfarande bara fyra tänder men håret växer så det knakar, nu har jag fått såna där lockar som jag vet att Essie också hade som liten. Jag gillart! Och kompisar, har du skaffat några sådana än? – Njäe, det blir ju mest mammas vuxenkompisar som jag får träffa på dagarna. Men dem gillar jag allihop, de verkar alla vara peppade på att lyfta upp mig och prata med mig, det är ju roligt att de är så sociala ändå. Här nedan pratar jag lite med Emma, hon var gullig! Men häromdagen lekte jag med en ny kille, Max, vi kröp runt ihop och hade faktiskt väldigt roligt ihop. Och syster yster? – Jo men jag tycker nog att det börjar lossna nu. Jag menar, vi har ju liksom inte kunnat leka så mycket innan men nu är det som om vi förenats i vår kärlek till gungan och hon gillar att gunga mig på den. Sen har jag fått upp speeden så bra i benen att jag lätt kan krypa med henne här hemma när hon far från ena rummet till det andra, innan var det ju lite svårt att hinna med liksom. Men visst, det blir en del "MEN ROCCOOO" när jag klampar in på hennes pussel. Med vaddå, jag vill ju bara vara med. Och kärnfrågan - hur går det med sömnen!? – Alltså jag vet att det har gnällts om det här massor av gånger men nu tror jag mams å paps är rätt nöjda ändå för nu har jag sovit nästan en hel vecka i rad utan att vakna en endaste gång på natten. Jag vet att mamma särskilt är väldigt lycklig över detta så jag ska göra mitt bästa för att fortsätta på detta spår. Det är ju rätt skönt att sova lugnt ändå? (Mamma tackar också särskilt till alla som läser den här bloggen för alla stöttande ord och pepp under mitt första år, snälla ni är!) Men vad skönt - då är du rätt nöjd då? – Ja men det finns inte så mycket att klaga på här i livet. Jag är för det mesta väldigt glad. Jag har dock haft lite strul med magen, har en förmåga att bli lite förstoppad då och då och det är ett jäkla skit (höhö). Då gör det ont och jag blir rädd. Hade en sådan vända för några dagar sedan men nu har det löst (höhö) sig som tur är. Oj, ja det låter jobbigt! – Ja, blä. Men som tur är glömmer jag snabbt. Precis som mamma gör. Hon glömmer saker hela tiden har jag märkt. Det låter som ett bra läge att avsluta den här intervjun, ha det bra nu! – Ok, hoppsan, känsligt ämne. Hej hej!
