Det är inte bara jag och min lilla familj som är i flyttartagen, även mina föräldrar har sålt sitt fina hus i Småland och ska röra sig mot Blekinge fulltid. Det blir ju liiiite övermäktigt att ha två stora hus och två stora trädgårdar. Något ledigt ska man väl ändå ha under pensionen kan en tycka. Jag tycker de gör helt rätt även om det förstås känns lite konstigt att se det hem och de rum jag vuxit upp i nerpackat i kartonger. Men, jag trodde faktiskt det skulle vara värre. Jag trodde att jag skulle brista i gråt och känna mig vemodig när jag gick runt i huset och klurade på vad jag ville ha kvar och vad jag ville förhandla med föräldrarna om att få ta över. Men, allt kändes liksom bara så rimligt och rätt på något sätt. Visst känns det ovant och konstigt att en annan familj ska klampa in och göra om och ta över. Men å andra sidan är det lite härligt att några andra barn ska leka, busa och växa upp på typ jordens tryggaste ställe, lilla Virestad. Nu ska vi bara se om jag kan lyckas övertyga Simone om att vi behöver ett superstort gammalt skrivbord i vårt nya hus... Mitt gamla sovrum med bilder på vår hund Lukas på väggen och pianostolen som aldrig användes till att sitta på framför pianot utan som ställe att lägga kläder på. Den söta vita byrån får följa med till Stockholm. Ciao ciao fina gamla gula hus. Du är redan saknad!
