Vår vovve Chili fyller två år! Man säger som man säger om barnen "det är helt sjukt vad tiden går". Så, vad sägs om en liten uppdatering från hundägarlivet? Vi pratade ju för en tid sen om att valptiden var/är rätt kämpig? Det är ju kissa ute-träning, inte-bita-på-den-där-träning, inte skälla, inte dra i koppel, inte hoppa, inte vara jobbig. Typ. Det var ju en period av småbarnsliv helt enkelt. Ni var många då som sa "håll ut bara, det kommer vara värt det sen" och vi lyssnade och hoppades på det. Så. Nu har vi en större hund, han är två år och kan väl kallas vid vuxen även om han är mer av en "yngling" fortfarande kanske? Har det blivit bättre? Det korta svaret är: ja, såklart har det det. Han är hyfsat vältränad, han är lugn och snäll och sköter sig bra. Han drar fortfarande i kopplet, så det får vi fortsätta träna på och han hoppar lite för ofta även om han börjar blir bättre på att förstå att det kanske inte är så bra i alla lägen. Det längre svaret dock och kanske den viktigaste frågan: är det numera "enkelt" att ha hund? Där måste jag tyvärr fortfarande säga: nej, det är verkligen inte enkelt och jag tycker absolut att man ska tänka efter noga innan man skaffar hund. För livet med hund innebär att man ständigt måste ha någon att passa på, ständigt försöka hitta någon att hjälpa en om man måste resa bort och inte kan ta med honom. Ständigt gå ut med hunden, även när man har maginfluensa. Ständigt tjat på barn om att hjälpa till. Och för mig som är "ledaren" enligt Chili så innebär det också noll stunder ensam. Han följer mig vart jag än går och har ständig koll på var jag är. Gulligt förvisso men vissa dagar enerverande. Han följer med på toa, han sover där jag sover - vilket jag i och för sig får skylla mig själv för. Lätt att vara efterklok men vad ska man göra när en valp-Chili var såhär söt och ville sova i sängen: Jag låter negativ nu men det är också ärligt - jag tycker det är rätt jobbigt att ha hund. Faktiskt. Till de positiva sidorna är ju att både jag och Simone kommer ut mer, vi får motion så det räcker och blir över. Frisk luft och energi att starta dagen. En sann investering i hälsan minst sagt! Vi får också en riktigt gosig vovve som älskar oss och som alltid vill ligga nära, som lägger sitt huvud i knäet och som vill bli klappad och kliad på magen. 100% kärlek. Så om man ska slå ihop det goda med det onda så är läget och känslan såhär just nu: det är helt okej att ha hund, varken mer eller mindre. Haha, det är väl inte så jättevanligt att folk säger det, allt jag hör är hur fantastiskt berikande livet med hund är och så är det säkert för väldigt många men jag tycker det är vettigt att också nämna att det är ett stort ansvar både fysiskt och mentalt att ta hand om ett djur. Vilket ibland kan vara överväldigande. Men, vi älskar dig Chili-willie! <3
