Okej, jag ska försöka att inte gråta medans jag skriver det här inlägget men jag LOVAR det kommer vara svårt. För en timma sedan skrev jag en krönika för Aftonbladet med tema skolstart och jag bölade mig igenom texten. Hahaha. Kändes inte lite töntigt att sitta och gråta till sina egna ord, som om jag själv tycker att jag är ett geni typ. Haha. Men, en dag som denna är man ju lite extra känslig. För... ESSIE BÖRJAR SKOLAN IDAG!!!!! Först när hon öppnade dörren med ett "men kom nu mamma" tjugo minuter före vi egentligen behövde gå och jag såg hennes lila ryggsäck framför mig insåg jag - ja, nu är vi också här. Det är oundvikligt. Det går inte att bestämma att hon inte ska bli större nu. Det går inte att säga att hon inte får, att hon egentligen bara borde stanna hemma hos mig hela tiden. Det går inte att säga att vi väntar tills nästa år istället. Från och med idag måste jag dela henne med världen på ett helt nytt sätt. Och från och med idag så kliver hon i en värld där jag inte får vara med fullt ut. Där hon kommer skapa hemlisar, där hon kommer lära sig saker som jag kommer missar. Där hon bygger en ny värld. Självklart är jag stolt och peppad över vad hon kommer få vara med om, vad hon kommer få lära sig, vilka nya vänner hon kommer lära känna. Men jag är också livrädd. Livrädd för allt otäckt som finns därute. Livrädd för att ret. Livrädd för mobbing. Livrädd för våld. Men kanske ändå och framför allt - varför måste det gå så fort? Varför var det igår som hon började på förskolan? Hur är det möjligt att jag inte hinner med? Med panik inser jag att en sommar sprang bort och min dotter är sex år och går numera in genom en helt ny dörr på en helt ny skola. Det går FÖR fort. Och det känns också som att alla tycker det? Om nu en hel värld tycker att tiden går för fort - borde inte vetenskapen kunnat hitta på något sätt att sakta ner tiden lite!?!? Det är väl det minste en kan begära ändå? Kanske inte. Åh Essie vad jag hoppas att du ska trivas. Att du ska älska att lära dig. Att det ska dröja länge innan du skriker "jag hatar läxor!!" och att du ska slippa känna panik inför mattelektionerna eftersom du ju kommer fatta hur man gör. Du är inte som jag. Och vad jag hoppas att alla ska vara snälla mot dig och att du kommer vara snäll mot alla du möter. Att alla vuxna ska finnas där och vara bra - det är banne mig det enda jag begär. Var bra - inte superbäst, megabra eller grym. Bra är gott nog. Bra för barn. Hoppas. Och grattis till alla som börjar skolan idag! <3 ps: Essies kläder som hon valt själv för denna spännande tid i livet hittar du här och här. ps 2: tycker ni att jag borde skaffa en ordentlig kruka till Hortensian? Hahaha, typsikt mig att göra det hyfsat fint men glömma en hyfsat stor detalj i sammanhanget. Jaja. Vi överlever.
