Har jag sagt att jag älskar när ni ställer frågor och kommenterar i bloggen? Verkligen ÄLSKAR - så fortsätt med det. Så viktigt för mina att få veta vad ni gillar och inte och vad ni tycker om allt. En fråga som dykt upp lite här och där är det här med språket hemma hos oss. Hur pratar vi med varandra och varför typ. Så det vore väl på sin plats att svara lite på den saken. När jag blev gravid med Essie bestämde vi tidigt att Simone skulle prata italienska med henne och jag svenska. Vi var inte helt på det klara med hur vi skulle göra med engelskan. Skulle vi försöka ta bort den för att inte förvirra ytterligare eller hur skulle vi göra? Men efter att ha pratat med förståsigpåare och med kompisar som haft samma frågeställningar i sin familj kom vi fram till att barn är ena jävulska genier och klarar till och med upp till sju språk när de är små. Så det var bara att köra på. Eftersom jag och Simone lärt känna varandra genom att prata engelska med varandra så har det aldrig riktigt funkat för oss att prata svenska ena dagen och italienska andra. Vi har försökt, mycket för att vi själva vill lära oss varandras språk men det slutar ändå med att vi börjar prata engelska igen. Så då fick det bli så. Med Essie har det gått över förväntan. Vi fick rådet innan hon kom från barnpsykologen Louise Hallin att alltid vara konsekventa när det gäller språk. Alltså Simone skulle ALLTID svara på italienska och jag skulle ALLTID svara på svenska - oavsett vilket språk Essie använde. Så har vi gjort och så har det blivit. Essie har dessutom gått sina första fyra år på en internationell förskola där 2 av 3 pedagoger i gruppen talat engelska med barnen. Det tillsammans med att jag och Simone pratar engelska gör att hon är grym även på engelska idag. Det roliga är att hon fram tills nu inte direkt pratat engelska men visat att hon förstått, sen för typ tre veckor sen började hon helt plötsligt prata engelska en morgon och slutade aldrig. Det visade sig att hon sitter på ett enormt ordförråd även på engelska. Så häftigt. Så nu blir det ibland så att vi alla pratar engelska när vi är tillsammans, tex vid matbordet. När det gäller Rocco så är det svårt att säga hur det kommer gå för honom - men en känsla är att Essie var lite snabbare att använda ord än vad han är. Dock kan jag inte styrka det då Essies "Mitt första år"-bok fortfarande ligger i en kartong haha. Men ska dubbelkolla så fort jag kan. Det som känns så lyxigt och fint för Essie och Rocco är att de naturligt får tre språk från start. Jag inser vilken gåva det är nu när jag själv försöker lära mig italienska och märker hur in i bängen svårt det är att lära sig språk som vuxen. Så vassego ungar, hoppas ni kommer tacka oss en dag.
