Jag skrev ju förra veckan att jag hade fått ett jobbigt besked. Ja, herregud. Och innan dess hade jag fått ett chockartat dito. För förra veckan var jag gravid. Nu är jag inte det längre. Ni som hängt med i den här bloggen ett tag vet ju mycket väl att jag har kommit i klimakteriet, visst? Det är ju över ett år sedan jag fick den "domen" och har därmed gått igenom alla stadier av sorg för att inte kunna få fler barn. Jag var ledsen ett tag, arg ett tag, lärde mig acceptera det och på senare tid till och med känt "puh, det kanske var bäst som det blev" och till och med skämtat om att vi aldrig hade klarat fler sömnlösa nätter. Jag har känt tacksamhet över hur vår familj ser ut även om det hela tiden funnits ett styng av ledsamhet varje gång jag ser att min minsting vuxit lite till eller lärt sig något nytt. För tre veckor sedan skulle jag på ett rutinbesök hos gynekologen för att ta cellprov. Inga konstigheter. Däremot hade jag veckorna innan känt av att det "drog" i äggledarna/äggstockarna, en känsla som jag haft många gånger tidigare under den här klimakterietiden och då har det alltid visat sig varit en liten godartad cysta eller två som stökat. Eftersom jag tycker det låter sjukt läskigt med cystor så ville jag såklart att hon skulle kolla med ultraljud för att säkerställa att allt såg bra ut. Gynekologen söker runt och tystnar och tittar mot skärmen, jag ser också något jag inte sett på länge. Min livmoder är utvidgad. "Har du tagit ett graviditetstest?" frågar hon. Nej absolut inte säger jag, jag kan ju inte få fler barn. "Ok, men nu är du i alla fall gravid". WHAT in the name of!?! Det skulle ju inte gå? Men det är klart - tre gånger om året har jag ju mens så det är klart NÅGON gång har jag ju en ägglossning men det hade väl ingen kunnat tänka sig att vi skulle lyckas pricka in just en sådan dag. Det är ju inte som att vi är tonåringar längre direkt om en säger så... Förvirrad och chockad gick jag därifrån. Gynekologen hade dock varnat - hon kunde inte riktigt se om där fanns ett foster, men hon var osäker på om det var för tidigt för att se eller om det helt enkelt var så att det redan hade avslutats. "Hoppas inte för mycket nu", var hennes sista ord. Absolut inte, svarade jag. Hah! Som om man inte skulle? Jag försökte verkligen. Men Simone blev megapepp och jag kunde inte hjälpa det. Det var omöjligt att inte se en familj på fem framför sig. Det var omöjligt att inte tänka "hmm, hur ska vi göra nu om vi behöver en bil", det var omöjligt att inte lägga undan barnens kläder i en sparahög istället för en skänkahög, det var omöjligt att inte börja tänka på hur brösten spände, hur magen fysiskt växte, hur varje gravidtest från den dagen (jag gjorde fyra) visade utan tvekan GRAVID. Tre veckor senare, alltså förra veckan på torsdagen skulle jag på återbesök och vi skulle få se vad som var vad. Simone var med på FaceTime. På morgonen när jag vaknade kände jag verkligen att idag ska vi få veta att vi blir fler i familjen, idag ska jag skicka en ultraljudsbild till mina föräldrar och sen ska jag gå all in i graviditeten. Jag hade redan laddat hem en babyapp. Fastän jag inte borde. På vägen till gynekologen så kände jag det. Där. Där kom det en blödning. Det var som om kroppen ville förklara något för mig före jag fick se det själv. Och, mycket riktigt, det fanns inget liv därinne. Och så var det med det. "Tack vare" blödningen förstod jag redan innan jag lade mig i gynstolen att det var över. Men det gjorde ändå ont att se och höra att inget hjärta slog därinne men det var inte förrän jag kom hem till Simones famn som tårarna kom. Det var inte förrän barnen gått och lagt sig som jag tillät mig själv att gå sönder. Det var inte förrän jag skulle ta den där Cytotec-tabletten som smärtan därinne verkligen kom. Det var då jag förstod att jag verkligen förlorat något. En dröm om något. Något som levt inne i min kropp,, något som jag känt, som jag faktiskt redan älskat. Fast jag inte borde. Fy fan vad ont det gör. Jävla skit också. Jag är så jäkla ledsen ska ni veta. Skitledsen. Men jag försöker acceptera och jag är så otroligt tacksam över den familj jag har. Över de två friska barn vi har. Över det jag har. Men det värker ändå. Samtidigt som blodet och livet rinner ur mig värker det i bröstet. Vi hade redan börjat prata om namn. Fastän vi inte borde.
