Vad vill du bli när du blir stor? – Jag tänkte jag skulle jobba. Jaha, jobba, vaddå med då? – Jag tänkte jag skulle jobba på mammas kontor. Så att vi slipper sakna varandra. Det låter ju som en dröm tycker jag! Men du, vi hade sånt där kvartsamtal med dina pedagoger förra veckan, de tycker att du är en fantastisk tjej. Det tycker ju vi också, trivs du bra på förskolan? – Ja, det är roligt fast idag var jag inte i utegruppen. Nähä, ville du gå ut då? – Nä. Ok. De sa också att du alltid pratar så mycket och berättar levande och är jättebra på att uttrycka dig, men när jag frågar vad du gjort på förskolan så svarar du....minns du vad du brukar svara? – ....jag vet inte? Precis. Så säger du alltid! – Hihi (Essie slår sin hand för pannan i en dramatisk gest). Varför säger du alltid så? Minns du verkligen inte vad ni gjort? – Jag vet inte. Ibland är jag ute och ibland leker jag med limpistolen. Jag kommer inte alltid ihåg. Igår gjorde jag en dator. En dator!? – Ja, jag limmade på knappar på en kartong sen hade jag och Luna computer meeting. Wow. Det låter ju jättekul? – *axelryckning*... asså mamma, kan jag få göra smet nu? Ok. Men då måste du städa upp efter dig sen. – Appsolut! Jag plockar fram soja, mjöl, salt, bovetemjöl, kokos, vinäger och Essie sätter fart och blandar något som hon sen sätter i ugnen en stund. Städar inte upp. Men hallå. Har du inte glömt något? – *slår handen för pannan igen*. Men ååååååh, jag kan ju inte göra allt själv heller!? Jag kan hjälpa dig men du får börja. – Amen ååååååå. Asså gud! Var det någon som sa att 4-åringen var den första tonåringen? – Va? Nä det var inget. Du, vi hörs snart. – Va?
