God måndag på er - hoppas helgen varit riktigt härlig! Min har varit både supertoppen men också superbotten. Vabruari började ju liksom tidigt i år och Rocco har haft host-kalas på nätterna den senaste veckan. Så det jag jublade åt för några veckor sedan har nu tagit cirka trehundra steg tillbaka - men hoppas det är tillfälligt bara. Men dåliga nätter uppvägdes av riktigt bra:iga dagar! Jag har många helger haft ångest för att jag/vi varit så dåliga på aktivera våra barn. Det känns som att ALLA andra går på museer, åker skidor, pysslar, bakar och gör utflykter hela helgerna medan vi hamnar i soffan med iPads, tv och cheesepuffs. Och så har jag tänkt "såhär var det väl inte när jag var liten?". Jag har ett minne av att mina föräldrar alltid var igång, aldrig satt framför tvn och framför allt att vi ALLTID var ute!? Får så dåligt samvete av att vi inte ger våra barn samma fart i livet. Men så tänker jag - någon gång måste väl även de ha pausat? Eller? Jag fattar i alla fall inte hur de orkade - får fråga nästa gång vi pratar och se vad de hade för knep! I alla fall, den här helgen fick vi äntligen till en helg som jag kan vara lite extra mamma-stolt över. Men vi får dela upp den i två delar utifrån mammadag och pappadag. Pappas Simones syn på en bra dag innebär oftast lite shopping, lunch ute och fotbollsmatch. Så vi åkte in till stan på lördagen, Essie behövde nytt underställ och så passade vi på att kitta upp med nya åkdon till skidbacken. Ni måste testa en sån här om ni inte gjort det innan, rejält med fart. Vi käkade lunch på Eataly och hade en riktigt härlig dag, lagom trötta kom vi hem och såg Sampdoria vinna sin match och så avslutades kvällen med pasta, ett glas vin och tv-spel tillsammans. På söndagens blev det en dag mer i min smak (obs älskar också att äta lunch på Eataly och vara på stan) först med frukost framför Vinterstudion, sen på med utkläder och ut till pulkabacken. Efter det snabb lunch hemma och värma tårna och sen ut igen till den spolade isen på Enskede IP. Och nu kom det bästa på heeeela helgen. Essie hade aldrig åkt med vanliga skridskor förut så jag förväntade mig mycket gråt och jag-ger-upp-attityd att och vi skulle vända hemåt efter en halvtimma. Jag minns själv stelfrusna fötter och den där enorma tröttheten i kroppen som gör att man bara fastnar på isen när man ramlat. MEN. Stora tjejen överraskade mig något enormt. Efter cirka 10 minuter av staplande gå-skridskor så började hon dra iväg och som hon åkte. Runt, runt, runt och vid varje fall tog hon sig upp igen och fortsatte, inget gnäll, ingen gråt. Varje gång jag frågade om hon ville ta en paus fick jag ett ALDRIG till svar och så fortsatte hon åka. Det slutade med att vi åkte non stop i två och en halv timma! Helt galet. Och idag vill hon åka igen efter förskolan. Så mäktigt. Inte bara att hon hade så kul, jag blev så stolt över det faktum att hon bara tog sig upp efter varje fall och borstade av sig och drog vidare. Så coolt. Dessutom dämpades ångesten över alla rapporter om att dagens barn rör sig för lite. Hah, inte igår i alla fall. In your face statistiken! Tycker också det är så mysigt med all snö. Alltså allt är SÅ vackert i vinterskrud. Så mysigt att komma hem till huset i vinterkläder och gå in garagehållet och klä av sig i "grovhallen" istället för att slabba ner hela "finentrén". Fatta, vi har en grovhall nu. Så sjukt.
