Jag fick några frågor från er - alltid lika roligt, fortsätt ställa frågor om vad som helst! Det var några frågor som jag tänkte sätta ihop till ett lite längre svar och det är: Varför stannar ni ett år till? Säljer ni det ni har hemma? Blir det fler år framöver i italien?Varför vi stannar ett år till i Italien har väl egentligen flera svar. Det första och enklaste är för att vi trivs så bra och egentligen hade vi nog kunnat säga, ja vi stannar utan tidsram alls - vi stannar så länge vi trivs. Men, så kommer då det lite krångligare svaret in och det baseras dels på känslor - det känns lite för stort och jag tror ingen i familjen är helt redo att säga "ja nu bor vi här punkt slut" utan vi som familj trivs med att ta ett år i taget. Åtminstone gör jag och Simone det och barnen verkar också okej med det. Samtidigt som vi nog alla också skulle tycka det vore skönt med ett mer definitivt beslut (visst stresspåslag tillkommer ju trots allt varje gång man klurar på dessa stora frågor). Men eftersom vi är en familj som har två hemländer så är det väldigt svårt att bestämma 100% här eller där. Vi trivs ju så väldigt bra även i Sverige och har därmed inte sålt vårt hus hemma utan har det uthyrt nu när vi bor här. Ingen av oss är redo att släppa taget där än. Både för att vi trivs i Svedmyra men också för att vi, såklart främst jag och barnen, har både familj och vänner i Sverige som är väldigt viktiga för oss. Sen tillkommer också det faktum att Essie ska börja högstadiet nästa år och när vi diskuterat det så känns det ju eventuellt enklare att göra en sån stor omställning i livet som det innebär att byta klass, tillhörighet, ny skola och allt sånt samtidigt som alla andra vänner i ens årskurs också gör det. Istället för att man ska hoppa in i någon klass i 8:an eller liknande och bli den enda som är "den nya" - det är ju som bekant en rätt känslig ålder det där högstadielivet. Men. Det är så svårt sånt här, jag tänker så himla mycket "om och men" kring allt som rör barnen just nu. Den gamla klyshan om "små barn små problem, stora barn stora problem" stämmer verkligen för oj vad mycket tankekraft och känslor som går åt varje dag åt diverse "stora barn"-problem. Jag är helt matt. Huruvida det blir fler år i Italien - JA - det kommer det bli. Sen om det blir nu eller sen, det är osäkert att säga just nu även om det absolut lutar för en flytt hem till högstadieskolan nästa år. Men som sagt, vi tar ett år i taget - that's how we roll. Ställ gärna fler frågor om ni undrar mer kring sånt här <3
