En sak jag klurat mycket på är det här med mjuka pojkar. Är det ens ett begrepp? Kanske inte. Men ni fattar säkert vad jag menar. Pojkar som inte riktigt hänger med i mallen över hur vi sett på pojkar fram tills, kanske, nu? Och nu blir det ju hårddraget här men ni vet: busiga, lite stökiga, högljudda, gärna fysiskt aktiva, våghalsiga. Osv. Så ÄR pojkar. Har man tänkt. Förr. Tack och lov har det ändrats bit för bit. Men har det ändrats tillräckligt!? Jag undrar helhjärtat för jag har en pojke som är tvärtemot det där "vanliga". Lugn, tystlåten, sitter stilla och leker med sina älskade djurleksaker, vill vara nära hela tiden, tycker att mycket är läskigt, tycker att han är supermodigt när han hoppar ner för en sten som är 20 cm hög, pratar gärna om sina känslor, står gärna bredvid och tittar på. Allt det där som pojkar inte skulle vara förr. Och jag undrar när kommer han tvingas in i mallen? Finns det utrymme nu, 2021, för pojkar som inte är tuffa och tåliga eller måste han växa upp? Jag hoppas inte. Jag vet att vi har en förskola som ser honom och låter honom och alla andra barn där vara precis som de är utan att att behöva passa in en mall. Men, hur är det i skolan för pojkarna? Vi pratar ju ofta om att det börjar tidigt och att det är så viktigt att låta pojkar gråta. Att inte uppmana dem att bli de där tuffa männen som vi nu upptäckt förpestar mycket av samhället pga den giftiga mansrollen som förstör både för kvinnor och män. Men har den kunskapen sipprat ner till barnen? Och till lärarna? Jag hoppas så! Är det någon som har erfarenhet? Vore så intressant att höra mer!
