Vår lilla solstråle har blivit stor. 12 år. Det är overkligt men ändå känns det så fullständigt naturligt. Det är konstigt att vara förälder. Ena dagen är de små, nästa dag har det gått tusentals dagar och de himlar med ögonen när man pratar. Jag vet inte om man kan vara förberedd för att sina barn ska bli stora? Att liksom våga släppa taget och vara okej med att de inte längre kommer hem och berättar exakt allt som hänt under dagen och hur de känner och än det ena, än det andra. Det är inte lätt. Att veta när man ska ge space och när man ska pusha på? Hur gör man ens. Lilla Essie. Så stor vissa dagar, som när du tar tåget själv till träningen i grannbyn. Så liten vissa dagar, som när du fortfarande tycker det är mysigt med ett avsnitt Bluey innan vi ska gå och lägga oss. 12 år. Idag firar vi med stort kalas på stranden och du har i stort sett bjudit hela byn. EssieFest! Hurra hurra hurra!
