Lekplatsen i Monterosso är kanske den plats i byn vi spenderar mest tid på. Det är en liten fyrkantig sak på låt säga en halv 7-personafotbollsplan. Hälften asfalt, hälften någon slags matta. En gungställning med två gungor, en rutschekana, en liten lekstuga och lite annat smågrejs. Här hänger vi. Barnen, mammorna, Simone och nonnisarna (alltså mor och farföräldrarna). Ja, Simone är ofta den enda pappan. Övriga hänger möjligen utanför lekplatsen eller befinner sig gud vet var. Några spaningar som jag gjort från italienska lekplatsen: barnen leker själva. Föräldrarna sitter på bänkarna med liten matsäck och eventuella leksaker. Vuxna deltar inte i leken. Det är både befriande men också lite knäppt. På ett sätt är det ju jätteskönt för helt ärligt - hur kul är det att leka på lekplats egentligen? Och Essie har vuxit massor i det här med att leka med andra barn, det hade ju såklart hänt även i Sverige eftersom hon blir äldre men ändå, hon tar för sig mer och är inte rädd att gå fram till en ny kompis. Å andra sidan märker man hur megapeppade barnen blir när jag eller Simone deltar i leken. Det är som om de törstar efter uppmärksamhet från en vuxen i leken. det är inget ovanligt att medans barnen leker så tar föräldrarna en aperitivo bredvid. Alltså, en öl på lekplatsen är inga konstigheter. som sagt, männen lyser med sin frånvaro (förutom morfar/farfar som kommer förbi och gungar ibland). I Monterosso är det en annan pappa förutom Simone som befinner sig runt lekplatsen 24/7 och han jobbar inte pga rik familj. Han sitter dock utanför lekplatsen och röker medan dottern är därinne. att daska i rumpan när barn är olydiga är naturligt här. Man gör det inte hårt men tillräckligt för att det ska krypa i kroppen på mig när jag ser det. Jag diskuterade detta med en annan mamma en dag och hon frågade "men vad gör du när hon inte gör som du säger". Hm, ja du, antingen gör hon som jag säger eftersom hon lärt sig respektera att det är vi som bestämmer utan våld eller så får man ju jobba lite med hot och belöning, typ "ingen tv ikväll" och så vidare. Jag fick ett storögt och förvirrat icke-svar tillbaka. glass, chips, godis och foccacia är mellis i parken. Jag kämpar på med banan och äpple så gott det går men inte heeeelt lätt när alla andra barn går som i en parad av glass in och ut från lekplatsen. och OBS nu låter det ju som att jag är en perfekt mamma och alla italienare är helknäppa och så är det ju förstås inte - bara nästan hehe - men så himla intressant att det ändå skiljer rätt mycket mellan våra lekplatser trots att det inte är så långt mellan våra länder. Läs gärna också: Italien och stil Italien och kroppsideal
