Herregud hörrni - jag är helt golvad! TACK alltså verkligen TACK för den otroliga respons som jag fått efter det här inlägget. Jag visste att det var grymma personer som brukar hänga härinne men hallåååå vad fina ni är. Både jag och Simone vill av hela våra hjärtan ge er alla en virtuell kram - ni är så fina. Och det stora i det här är ju också att vi är SÅ många som varit med om det här, som känner igen sig i mina ord, som känt samma, som varit med om samma, som kanske inte delat det med någon innan. Så fint av er att vilja dela med er till mig. Kärleken in det. Det systerskapet är fanimig otroligt. Och det var av den anledningen som jag ville dela med mig. Det var också naturligtvis terapeutiskt för mig att få skriva av mig men framför allt kände jag att vi behöver få prata om det här - sätta ord på det - inte gå och bära på det inombords. Det är så otroligt vanligt med missfall. Så otroligt vanligt. Ändå är vi så många som lider i det tysta. Jag menar inte att tvinga fram något, många orkar nog inte prata om det, men jag vill att alla ska veta att ingen är ensam i det här, runtomkring oss finns det hjärtan som gått i kras, själar som kommit stärkta ur det, kämpar som aldrig gett upp och framför allt lyckliga slut. Du är inte ensam. Och, så vill jag såklart tacka Simone och min fina familj - tänk att jag har dem. Jag kan inte ens föreställa mig hur tufft det måste vara att kämpa med ofrivillig barnlöshet och få missfall på missfall. Ni är otroliga. Och även om jag inte är hundra procent där så är mitt mål med den här resan att gå all in och inse lyckan i det jag redan har i min famn. Tack igen ALLA. Ni är fantastiska. <3 Vackra bilder av Malin Gustafsson
