Jahapp, så har vi då kommit hem efter dagar i Branäs med sol, skidåkning, after ski, lek och bus. Eller? Jo, vi har förvisso varit i Branäs och jo, det har åkts skidor och busats och jo, det var sol - den dagen vi skulle åka hem i alla fall. Men jag då!? Jo, jag låg inne i stugan nonstop tillsammans med min kära kompanjon influensan. Vi hade det mysigt hela tiden nästan. Men alltså SÅ deppigt att ligga där och få rapporter från backen där Essie åker snabbare för varje dag, lär sig hoppa över det där guppet och plötsligt är så stor att hon åker Mario-backen. DEPP. Jaja, det var mysigt också. Men, det trista var att jag började må bättre. Dagen innan Branäs kände jag att NU, nu är jag på gång. Men så fort vi kom upp till fjället kände jag det, den taskiga känslan av feber och ont i kroppen. Och på kvällen hade jag 39 grader igen. Snyft. Det var bara att inse att det inte skulle bli någon skidåkning för mig denna gång. MEN, det blev det för de andra. Essie och Nike gick i skidskola och var så grymma! Så impad av hur modiga och hur peppade de var, inget gnäll (tja kanske lite ibland, det är ju inte superskönt med pjäxor ändå) och hela tiden sugna på fler åk. Team nummer 1 i backen och Team chips och ostbågar i underställ på kvällen i stugan. Är inte det ändå det mysigaste? Att bo i stuga och mysa runt i underställ nonstop? Älskar. Det skulle dröja ända till söndagen innan jag fick lite frisk luft och då fick jag också passa på att ta en selfie på det, toppen-selfie blev det. Rocco är inne i ett stadie där han bär runt på bilar nonstop. Minst en i varje hand och det blir ju lite krångligt när det kommer något mer som man måste plocka med sig, som typ ett päron eller så. Men på något sätt lyckas han ändå. Imponerande. Var han hittar bilarna är också ett mysterium eftersom vi aldrig köpt någon till honom. Förskolan - saknar ni några!? Efter härliga dagar på skidor är det inte mer än rätt att få medalj med sig hem! Nu är det dags att planera skidresa för nästa år och då kommer jag rösta på att den inte ska ske i februari, nästa gång vill jag också åka! Tack och bock till Branäs och familjen Johansson för fina dagar, trots allt, på berget!
