Jag brukar tänka att ibland blir det bara rätt. Men jag vet inte om det stämmer för egentligen tror jag att man måste jobba på sina förhållanden. Men ibland är det bara helt enkelt så att det är enklare att jobba för dem. Så är det med det här gänget. De är mina absolut närmaste. Och så har det varit i över femton år nu. Det är en fantastiskt fin känsla när man tänker på det, att vi har varandra. Som jag älskar och imponeras av dessa människor. Och hur härligt mänskliga de är. Att de trots sina fina karriärer, direktörsposter och rädda-världen-jobb ändå har utrymme för att skratta så det rinner från näsan, vågar berätta om sina rädslor och aldrig är sena på att göra bort sig själva. Vi träffades alla när vi pluggade högskola i Kalmar och här är vi nu, femton år äldre och ett gäng barn äldre. Men precis lika roliga och bra. I helgen var vi som sagt i Prag och firade lilla mig och jag vill nu passa på att fira dem lite tillbaka. Cajsa och jag har sett världen tillsammans. Vi har rest till Vietnam, Island, Sydafrika, Indien, Tanzania, Zanzibar och ja, Malmö också. Vi har jobbat på P3, gått på festival, pratat kärlek och framtidsdrömmar och det finaste av det fina just nu är att våra barn älskar att leka tillsammans. Det är så otroligt häftigt att se dem växa upp ihop. Cajsa är nu big top direktör på Sveriges Radio och är den som är min mest moraliska kompass i livet. Ingen har bättre koll på orättvisor, har tydligare sätt att uttrycka sin ståndpunkt och vet alltid vart hon vill i livet. Vi brukar säga att Cajsa kommer bli statsminister en dag. Och vi skämtar inte. Danny-boy räddar världen ett möte i taget som kommunikationsboss på Greenpeace. Ni vet, ett sånt där jobb som man som barn tänkte att en borde jobba med - han gör sånt på riktigt. Hur coolt!? Han är också en man som jag tänker att alla män borde vara - orädda för att vara sitt rätta jag. Han har alltid gillat sånt som kanske ren traditionellt varit tjejernas grejer, typ som att rida och älska djur osv. (sånt trams att det skulle vara tjejigt men ni fattar vad jag menar). Han bara ÄR. Vet ingen som är så bra på att bara vara som Daniel. Det är som om han har ett inneboende lugn i hela magen som gör att han bara är sig själv hela vägen. Han är världens bästa killkompis, ett starkt träd att hålla hårt i när det blåser, en kille man kan prata om allt med och som också har grym smak när det handlar om tv-serier. Inte lika mycket när det gäller musik. Men det är ok. Riktigt bra tjejkompisar hjälper en att vara modebloggare när det ibland känns lite dumt att stå själv framför en vägg. Bästa gänget! Ellan - ja vad säger man om en tjeja som varit sin singelkamrat i cirka 10 år innan vi båda träffade rätt? Hon var med när jag träffade Simone, jag var med när hon träffade David. Vi har delat oändligt långa festnätter, hon har lagat oändligt många mål mat till mig, hon har fått lyssna till mig älta oändligt länge om det där sms:et som han den där skickade och ska jag eller ska jag inte svara si eller så. Hon är inte bara vacker som en dag, hon är rolig som en hel SNL-sketch också. Mängden smarta comebacks som kommer från den hjärnan är värd ett eget tv-program. Och det borde hon ju se till att få eftersom hon själv är tv-och-reklam-producent på ett av Sveriges största och bästa produktionsbolag. Hon är också gängets mest bagare och kan slänga ihop en bröllopstårta värdig en prinsessa! Å så har vi Olle-bolle, gängets egen digitala filosof. Olle säger inget som inte antingen är otroligt genomtänkt och underbyggt av forskning eller av något han läst eller hört eller så är det precis tvärtom, ett riktigt pappaskämt eller bara ren och skär lögn för att få oss andra att skratta. Jag känner ingen annan som är så intresserad och så driven av vår digitala och tekniska utveckling och hur den påverkar oss människor. När jag tänker över en sak ett varv så har Olle tänkt igenom samma sak fyra fler varv plus ett hypervarv. Typ. Han är också en förebild för alla andra pappor i världen. Så engagerad, så otroligt jämställd, så genomtänkt, så varm och så uppfinningsrik. Ett geni som förr eller senare kommer ta patent på något som vi inte kommer klara oss utan. Så det så. Förutom detta fantastiska gäng så skulle egentligen Anna, Magnus och Frida också varit med på resan och de kommer få sig en kärleksförklaring nästa gång vi ses och jag kan berätta om det här för er. Tack alla älsklingar för en helg jag aldrig kommer glömma. Ni är livet!
