Ni känner mig, jag klagar sällan, men nu blir det lite gnäll alltså. Ni vet hur jag hålla ångan uppe, tänkt positivt och försökt göra det bästa av situationen i hela den här Corona-krisen. Vi har ju haft barnen hemma i fyra veckor nu. Och det har funkat bra, det har det, men den här veckan har jag bara känt så mycket FRUSTRATION!! Och barnen också. Det blir alldeles för mycket halvdant. Halvdant på jobbet, halvdant lekande, halvdant fokus. Ingenting blir gjort ordentligt och jag känner bara stress, stress, stress över min att-göra-lista bara växer och växer utan att man hinner stryka av någonting egentligen. Jag såg också med lättnad hur mitt schema gick från att vara fullspäckat till att öppnas upp och plötsligt se utopiaktigt ut med sina tomma rader. Om det var någon positiv effekt som Coronan hade på mig så var det just detta - WOW vad tid jag skulle ha att skriva, jag skulle komma igång med den där boken jag haft i mitt huvud så länge, jag skulle äntligen starta upp och göra filmer för Youtube, jag skulle göra det och det där andra också. Men, så blev det istället att jag sitter här och panikjobbar några timmar för att sen få dåligt samvete för barnen och lägger ifrån mig datorn för att gå ut och leka med dem i trädgården. Damn you solsken som gör att man MÅSTE vara ute hela tiden. Och obs min man gör lika mycket med barnen men den här veckan har det känts som att vår geniala plan som vi hade i början inte alls har funkat så bra längre. Och det är precis som att även om jag liksom hinner göra det jag måste på den korta tiden jag har så hinner jag inte göra det jag vill på jobbet. Och DÄR ligger frustrationen. Det är bara släcka bränder, deadlines och möten som klaras av - inget av det där lustfyllda skrivandet, det roliga skapandet eller att bara låta hjärnan flyga iväg hinns med. Och så SKA man ju ÄLSKA att få vara med sina barn nonstop 24/7 hela tiden annars är man en DÅLIG MAMMA, visst!?! Så tillåt mig att: GAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHAHAAAAA jag blir TOOOOOOOKIG!!!! Puh, det var skönt. Tack för att jag fick skrika av mig lite. Ps: Simone har gått med på att vi tar en ny diskussion om barnens eventuella förskolegång efter påsk. Det känns som att hans panik sjunker i takt med att Italiens kurva dalar något - håll tummarna mina vänner.
