I fredags blev jag prao igen för första gången sedan jag gick i skolan. Denna gången blev det en heldag på barnens förskola! Det var Essies idé där hon tyckte det vore roligt om jag var med på förskolan, ja helst en hel månad, men jag gav en dag som motbud. Jag förberedde mig genom att ta på mig mjuka brallor (pga mycket knäböj, upp å ner på golvet osv), några lager kläder (pga utelek) och en mental inställning som sa "inte bli sjuk nu!" och så gick vi till jobbet. Tyvärr blir det inte så mycket olika bilder pga dels GDPR och dels vill jag inte lägga ut massa bilder från någon annans arbetsplats. Känns inte schysst. Jag vill såklart också respektera barnens egna space. Så det blir tre bilder från samma hörn och bara på mina barn. Barnen var pepp och hängde runt mig hela dagen. Både mina och alla andra barn. Jag var populärast på stället så alla som känner att de behöver lite uppmärksamhet - praoa på förskola! Jisses, alla ville sitta nära, leka med mig, hålla handen osv. Så gulligt. Inför den här dagen har jag alltid tänkt - HUR orkar man jobba på förskola? Hur pallar man ha egna barn och samtidigt jobba med att ta hand om andras? Men efter att ha varit med, om så bara för, en dag så inser jag vilket fint jobb det är. Det var vackert att se relationerna mellan pedagogerna och barnen. Hur barnen tydde sig till sina fröknar (deras ord) och kröp upp i knäet, öppnade sig, berättade saker och liksom delade med sig. Det måste vara så otroligt värdefullt att få den relationen med så många olika barn och individer. Och - bäst av allt. Ni som är föräldrar vet det här: tänk att varje dag få den där gosstunden med barn som precis vaknat och bara vill sitta i knäet och morna sig? Den stunden som jag saknar mest av allt nu när båda våra barn inte längre sover mitt på dagen. Det är lätt det gosigaste gos jag upplevt i livet. Det är som en drog. Så avis på pedagogerna som jobbar med de små barnen som får det där varje dag. Jag tänker, ni som har barn, passa på! Ta en föräldradag om ni har kvar och häng med på föris en dag. Det är SÅ värdefullt att få inblick i hur en dag kan vara och barnen blir så stolta och glada över att få visa upp hur allt funkar, vart man ska gå, vart saker finns. Det här är ju ett ställe som de spenderar enormt mycket tid på och vi vet knappt var toan på det stället finns. För mig var det otroligt stort och viktigt att få följa med, om än bara en liten stund. Sen ska jag ärligt säga att jag var HELT slut när jag kom hem på eftermiddagen. Började typ gråta när Rocco började klänga och klättra på min rygg hemma eftersom jag hade sådant enormt behov av 5 minuter själv utan att någon klängde på mig. Haha. Så, ja, våra pedagoger är hjältar och hjältinnor hela bunten. Wow, alltså!! Tack för allt ni gör!
