När man blir förälder så har man ju medvetet och omedvetet massor av tankar kring hur man vill att sina barn ska växa upp, hur de ska bli, vad de ska gilla, vad de inte ska gilla osv... man vill liksom FORMA sina små. Vissa saker blir som man önskar, så som att Essie nu tagit sig an en ny kompis i förskolegruppen, bjuder med henne att leka osv "för att hon är ny och inte känner någon". Exakt så vill man ju att ens barn ska bete sig. Sen finns det andra saker som inte är riktigt lika enkla att påverka, som vad de ska gilla för sporter och idrotter. Jag och min man har båda hela tiden haft TVÅ sporter som vi absolut inte vill att våra barn ska fastna för. Den ena är ishockey och den andra ridning. Och det finns goda orsaker. Dels är jag rädd för hästar. Japp. Så är det. Dels är jag alltid frusen och vill inte stå i en ishall hela året plus att vi båda ogillar en sport där man helt plötsligt får börja slåss utan att det är något konstigt utan snarare något coolt. Så skumt. I alla fall. Det här hade vi bestämt - VAD Som helst utom ridning och hockey. Vad tror ni sker? Jo, naturligtvis tjatas det om ridning nonstop sedan Essies kusin börjat på ridskola. Och vad tror ni händer eftersom man är mjäkig förälder som inte ens kommer på att man kan ljuga om att man är allergisk mot hästar. Jo, då går man runt i paddocken (rätt ord?) runt, runt, runt i en timma med en överlycklig Essie på hästryggen på kusinens ridskola. Och nu har jag fått frågan "när får jag börja rida, mamma" cirka 20 gånger per dag sedan dess. Och jag tänker, så länge det är ponnies, ja då är det inte så läskigt, men sen!? Gah!! Det är ju JAG som måste in där i spiltan och kratsa hovar som kan sparka ihjäl både mig, Essie och annat? Och svindyrt är det också! Huh. Någon som känner igen sig?
