Den här bilden knäppte jag av minutrarna innan vi åkte in till SÖS och förlossningen. Vattnet hade gått men jag hade ännu inga jobbiga värkar så allt kändes bara sådär pirrigt och härligt. Solen sken och de första sommarkänslorna hade börjat flyga runt i luften. Vi hade ringt mina föräldrar som snart skulle vara på väg upp från Småland och Cajsa som skulle hjälpa oss med Essie tills de kom på plats. Jag kände mig pigg, stark och förväntansfull. Och det hängde faktiskt i hela dagen, den 25 maj 2017. Hela dagen på BB kändes rolig, spännande och rimlig. Till skillnad från Essies förlossning så gjorde det här förvisso stundtals också väldigt ont men inte alls på samma nivå. Jag hade koll, kände mig klar i huvudet och förstod vad som hände hela tiden. Det var några få minutrar som jag blev rädd och hade sådär ont så man bara vill fly. Men det gick över lika fort som det kom - och några minuter senare var han ute. Om du vill så kan du läsa hela förlossningsberättelsen här - med fler detaljer och bilder. Ut kom en fantastisk pojke som har ett stort behov av närhet. Som alltid kryper upp och sitter bredvid eller i knäet, som alltid vill kramas. Som lägger armen om en i sömnen. Som lägger huvudet på min axel och riktigt går in i godset med både kropp och själ. Men inte bara det. Han är familjens stora komiker. Skämtar och säger roliga saker som "det här är livet" och lägger armarna bakom huvudet och andas ut. Han är också en smygare. Det vill säga, han har en förmåga att smyga iväg. Och det är lite läskigare. Minst två gånger om dagen i dessa vackra sommartider springer vi runt med andan ur halsen och letar efter honom. Ibland har han gått in till grannen, ibland är han på väg mot skogen innan vi hinner ikapp. Ibland har han gått och lekt kurragömma med oss utan att vi var med på leken och helt enkelt lagt sig i ett skåp och stängt dörren. Förutom det så är han också väldigt långhårig, älskar glass och dinosaurier (han har snudd på övergivit bilarna nu), sover halva natten i sin säng, halva i vår. Han hatar att få vatten på huvudet och skriker som en stucken gris när han måste tvätta håret, han kan leka i timmar för sig själv, kan äta en hel gurka till middag och är extremt bestämd av sig. Eller som förskolepersonalen så fint säger "han går sin egen väg". Grattis min älskade Rocco, det finns ingen som du!
