Mycket födelsedagar i maj alltså. Har säkert berättat det innan men Simone fyller den 6 maj, fem dagar senare fyller hans storebror år, den 23 maj fyller jag, två dagar senare fyller Rocco år och imorgon fyller Simones kusin Alex (som äger och driver baren där jag och Simone träffades) år. Ja, ni hör ju. Maj - inte direkt den mest oplanerade månaden. Nu var det Roccos tur. Det känns på något sätt helt rimligt att han är två. Till skillnad från när Essie fyllde två så känns den här tiden, även om den också gått fort, som mer medveten. Med Essie var jag de första ett-två åren inte riktigt där. Alltså jag var fysiskt där, hela tiden, alltid, men inombords var jag på många plan någon annanstans. Jag startade mitt eget företag när Essie var bara några månader, jag hade svårt att släppa mitt liv som det var innan jag blev mamma, kände press att vara med överallt där jag varit före Essie kom. En clash i rollerna, i hur livet var och hur jag ville att det skulle vara. Ungefär. När Rocco kom hade jag redan varit mamma i nästan tre år. Jag hade landat. Jag hade lärt mig älska att vara hemma en lördagkväll, göra tacos och gå och lägga mig klockan nio. Nu tyckte jag inte längre att det var ett tråkigt och innehållslöst liv. Jag hade mognat och mjuknat. OBS, därmed inte sagt att jag fortfarande älskade och älskar att gå ut med vännerna på en helkväll eller gå ut mitt i veckan. Ni som följer mig vet att livet innehåller båda delar. Men när Rocco kom så hade jag fått in balansen i det hela. Därför har jag också varit med närvarande hela jag i hans liv. Och det är en sorg att jag känner att jag inte var där all in för Essie där i början - det var inte det att jag var en dålig mamma, det vet jag, men jag märker nu med Rocco vilken skillnad det är och var. Och det känns orättvist. För Essies skull. PS: Essies fina klänning finns på H&M här! och skorna hittar du här! Men nu ska vi prata om Rocco - eller Coco som vi kallar honom och som han kallar sig själv. Rocco är totalt annorlunda mot Essie. De är som natt och dag. Där Essie varit försiktig springer Rocco rakt ut i vägen. Där Essie lyssnat på oss och gjort som vi sagt skriker Rocco tills vi ger med oss eller tills han själv somnar av utmattning. Där Essie inte gillat att gosa lägger Rocco sitt huvud på mitt bröst och vill vara i famnen länge, länge. Där Essie aldrig gillat att leka själv och stått handfallen inför leksaker om vi inte utmanat och visat kan Rocco ligga i timmar ensam på golvet och köra runt med sina älskade bilar. Där Essie i stort sett alltid är glad är Rocco förbannad, ja inte skitofta egentligen - oftast är han en solstråle, men i jämförelse med storasyster som aldrig var arg som 2-åring så är Rocco det typ jämnt. Där Essie alltid delat med sig och tagit hand om andra står Rocco och skriker MIIIIIIIIIN om någon vill låna en av hans hundra bilar. Jag älskar att de är så olika, det gör vardagen spännande och rolig även om vi hoppas att de där mindre charmanta sidorna ska växa bort med tiden... När tårta kom och alla sjöng för två-åringen blev det lite för mycket och det var bäst att gömma ansiktet i bordet. Men så kom presenterna och man fick en helikopter och då blev allt mycket bättre! Tack älskade unge för att du håller mamma och pappa sysselsatta... vi älskar dig!
