Happy happy B-day best husband in the world!! Idag fyller alltså italienaren a k a Simone a k a Simo 41 år. TUUUT! Vad ska man säga om denna man, denna snygging, denna snälla? Tja, det räcker kanske att säga Ti Amo men eftersom jag fått frågan så tänkte jag att jag lite snabbt kan redogöra för hur jag och Simo träffades!? Ja! Det hela började med att jag och Ellan reste runt lite i Europa. Genom Spanien och Frankrike hade vi klagat på att det inte finns några bra killar, att vi aldrig blev kära i rätt person, eller att rätt person aldrig blev kär i oss. Vi var inte bittra men på god väg att bli. Vi kom till slut till Italien och till Cinque Terre, som vi blivit avrådda av en jubelidiot till man som tyckte att Italien var överskattat och att man "inte ens kunde köra bil till Cinque Terre". Tänk om vi hade lyssnat på honom? I alla fall. Jag och Ellan tog in på ett hotell som heter Hotel Palme (i vårt huvud lät det mer svenskpolitiskt än att det handlar om palmer, haha). Vi åt gott, solade och badade, läste böcker och mådde. Sista kvällen hade vi bestämt att vi skulle ta en tidig kväll, lite vin till maten sen hem och sova. Vi skulle köra tidigt på morgonen då vi skulle bila hela vägen till Rom. Men efter väldigt god mat och ännu godare vin hade det tänket åkt ut genom fönstret och vi kände att "ETT sista glas kan väl inte skada" så vi klampade in på en av de få barer som finns i Monterosso och direkt kände jag att det var något som drog blicken mot baren. Det kittlade i sidan av nacken, som när man VET att det är någon som tittar på en. Mycket riktigt, bakom bardisken stod en mörkhårig främling i röd t-shirt och serverade drinkar. Vi sätter oss i baren, sa jag till Ellan och där fastnade vi. Vi beställde varsitt glas vin och Den mörka främlingen fyllde på våra glas resten av kvällen utan att vi bett om det - smart bartenderknep. Innan baren skulle stänga frågade bartendern om jag ville vänta på honom efter stängning. Jahapp, absolut, det är ju inte som att jag ska köra bil i ett okänt land imorgon. Inga problem. Så fort baren stängt mötte han mig med en vinflaska i hand och vi gick till stranden och blev sittandes där tills solen gick upp. Det visade sig att bartendern hette Simone och inte alls jobbade som bartender egentligen utan bara jobbade extra denna kväll då hans kusin ägde baren och de brukade jobba där tillsammans när han var yngre. Egentligen bodde han i Schweiz och var bara hemma i byn för att hälsa på familjen. Det visade sig att han också skulle lämna CT morgonen därpå och vi insåg båda att det bara var turen som gjorde att vi sprang på varandra den här sista kvällen. Under hela samtalet kände jag en ledsamhet. Trots att jag satt där i sanden i den varma natten med en snygg italienare (som jag redan när jag var 5 år berättat för mina föräldrar att jag skulle gifta mig med) på ett av jordens vackraste platser så kändes det deppigt. Därför att jag hade varit där innan. Jag hade för många gånger träffat en fantastisk man på resa, känt hoppet om att det var HAN och sen när man kommit hem till den grå vardagen insett att allt bara rann ut i sanden. Jag ville inte att det skulle vara så med den här killen. Det vore för hemskt. Allt detta kände jag redan då, där i sanden. Man kan säga att jag gick händelserna i förväg men man kan också säga att jag visste. Visste att det måste bli vi. När han sedan följde mig till mitt hotel började han skratta. "Bor ni på Palme?". Det visade sig att hans mamma jobbade på vårt hotell och redan till frukosten hade jag träffat min framtida svärmor. Vi sa hej då och lovade att höras snart. Med en orolig känsla tänkte jag att det säkert inte skulle bli så. Men. Redan några timmar efter att vi lämnat byn piper telefonen. Från Honom. "Ive just told my mom Ive met the Woman that Will become the mother of my kids". Tre veckor senare kom Simo till Stockholm för första gången. Några månader senare flyttade han upp. Tre månader efter det förlovade vi oss och månaden efter det vad jag gravid med Essie. Ödet vettni. Eller slumpen. Call it what you want. Men sluta aldrig tro och hoppas. Plötsligt händer det. Grattis älskling. Må jag för alltid vara din! <3
