Jag hoppas ni inte tröttnat på Tema Sömnbrist för här kommer del två. För vet ni vad, jag är så himla ledsen just nu, jag vet att jag inte brukar skriva så ofta om hur jag mår egentligen men varför inte liksom? Vi har ju hängt ihop rätt länge nu, ni och jag. Så, jo, jag är rätt ledsen. Det enda som gör att jag ändå känner mig lite hoppfull är att jag vet varför jag är ledsen, jag kan inte föreställa mig hur oerhört ledsamt och tungt det måste vara att känna såhär utan att veta varför eller ens har något direkt och tydligt skäl. Jag har ju mitt skäl - skälet stavas Rocco Campioni och han kan inte sova. Så därför kan inte jag heller sova. Och därför blir jag så trött att jag liksom blir ledsen istället för trött på riktigt. Det är som om kroppen har något reservaggregat som gör att tröttheten är sekundär medans ledsamheten är mer närvarande. Knäppt? Jag vet ju att jag måste försöka vila på dagen - men, det går inte, sover jag på dagen så mår jag ännu mer skit, det blir konstiga och krampaktiga drömmar som inte släpper taget och som gör att kroppen blir helt sned i flera timmar efteråt. Sen är det allt det där man vill göra när bebisen sover - som att duscha... eller skriva en bok. Men HERRE sicket gnäll det blev här nu men så får det vara ibland. Livet är inte alltid söta barn, prosecco och sol i Italien. Extra hårt är det just nu eftersom Rocco haft några nätter av helt okej sömn efter två månader av extremt dålig sömn. "Yes äntligen" tänkte en då och trodde att Rocco kanske förstått vad nätter är till för och att han fattat att det inte längre blir någon mat på natten. Nu, tänkte jag, nu ska vi börja sova ordentligt. Men så, poff, gick allt plötsligt tillbaka till vakna ofta, panikskrika och vaka i timmar i sträck. Ouff, luften gick ur och tårarna ligger så nära att de börjar rinna för att Simone ber om att få öppna fönstret i sovrummet eftersom det luktar instängt. "Jaha, nu luktar jag illa också! Buhuuu". Hjärnan, den är inte alltid så himla smart ändå. Många brukar ju omtänksamt komma med tipset att man kan dela nätterna, så att man tar varannan eller så. Och det är ju TOPPEN och det funkar säkert för många, men eftersom vi sover på begränsad yta och inte i en herrgård med varsin flygel och ljudisolering så vaknar jag oavsett när Rocco börjar låta och kan inte slappna av och somna om så länge han skriker - så då är vi båda uppe hela natten - ergo, ingen bra lösning just nu. Dessutom, trötta män är ju som sjuka män - mer eller mindre halvdöda och meningslösa. (eller är det bara min man?) Nån som känner igen sig? The struggle is real - låtom oss få sova inatt, per favore.
