Alltså. Kan knappt förstå det själv men i helgen lärde Essie sig att cykla. På en helt vanlig cykel. Utan stödhjul! Detta av en tjej som varit väldigt misstänksam mot cyklar i allmänhet och extra misstänksam mot den här stora cykeln då vi tidigare kört med den med stödhjul som verkligen varit URKASS och liksom lossnat och gjort att hon trillat. Inget att lita på alltså. Essie har haft en springcykel/balanscykel sen hon var två år men aldrig fattat grejen och inte gillat den. Sen när vi började på ny förskola och hennes nya roliga kompis körde på sin så blev det plötsligt intressant. Så ungefär sen september har Essie kört med balanscykeln och i helgen ville hon prova den stora cykeln. Jag satte mig för hundrade gången för att försöka laga stödhjulen men så blev jag arg på jordens sämsta kvalitet att jag sa "Äh, Essie ska vi inte testa utan?". ABSOLUT, svarade Essie och så drog hon iväg. Helt ärligt. Jag fick hjälpa henne att få fart en eller två gånger men sen bara cyklade hon! Helt otroligt!!! Så jäkla coolt! Och så fint att se stoltheten i hennes ögon efteråt. Mäktigt. Bilden ovan var den enda jag fick, haha. Försökte filma och heja samtidigt och så blev det istället en stillbild. Fail. Och tips, skaffa balanscykel och även om det inte klickar direkt så ge inte upp, det gjorde hela skillnaden. Minns att jag skrivit om den här känslan tidigare och tydligen kommer man känna såhär för alltid samt att man vill stoppa tiden samtidigt, haha.
