Ibland ber ju jag er komma med frågor och - eller idéer på vad jag ska ta upp här i bloggen. Väldigt många gånger får jag frågan "Vad tycker egentligen Simone om Sverige?" eller "Vad tycker Simone är de största skillnaderna mellan Italien och Sverige?" och dylikt. Och varje gång jag ser frågan så tänker jag - åh, vilka bra frågor för ett intressant inlägg på bloggen! Och sen glömmer jag bort det, haha. Så dåligt. Men så, när det vankas resa till Italien så påminns jag om dessa frågeställningar och NU äntligen är det dags! Här kommer nu alltså Simones tankar om Sverige vs Italien! Ciao Simo! Vad är bäst med Italien som Sverige saknar? – Hm, ja det mest tydliga är ju solen och maten. Jag tycker det är ganska jobbigt med mörkret och att hösten och vintern är så lång. Jag är också uppvuxen med årstider eftersom Cinque Terre ligger norrut men det blir aldrig såhär mörkt som det är här och det kommer lite som en chock varje år. Sen saknar vi italienare ordspråket "det finns inga dåliga kläder", där jag kommer ifrån finns det bara "dåligt väder". Punkt. Då stannar vi inne. Punkt. Och få saker slår den italienska sommaren, jag är en soldyrkare av rang så även om jag älskar att vara i Blekinge på sommaren så får jag inre panik av att inte kunna lita på vädret så som jag är van vid att göra. Däremot, när det väl ÄR vackert sommarväder i Sverige, ja då är det magiskt även här. Jag saknar ju havet också såklart, doften och känslan av salt på kroppen. – Det andra är ju maten. Det är absolut inget fel på svensk mat (köttbullar med brun sås mmmm) men jag saknar riktigt bra pasta, pizza och focaccia här. Och framför allt saknar jag passionen för mat här. Hemma kan vi sitta i timmar och diskutera bästa sättet att göra en tomatsås på och då är min familj och vänner inga gourmetmänniskor utan det ligger i kulturen, du ÄR intresserad av bra mat oavsett om du tycker matlagning är kul eller ej. När jag träffade Nina och hon föreslog att vi bara skulle ta en smörgås eller kanske en tallrik filmjölk till middag blev jag chockad, haha. Jag upplever att många svenskar ser mat som en hälsogrej, en sak man måste få i sig för att orka med att jobba typ - i Italien handlar det mer om njutning och lycka. Läs gärna också:5 saker du bör veta innan du kör bil i Italien Vad är Sverige bra på då som Italien saknar? – Ja det är ju framför allt mer ordning och reda här. Saker och ting funkar och jag kan känna mig hyfsat trygg i att inte bli lurad av myndigheter, byggarbetare osv. Jag betalar det pris som är sagt utan att bli svindlad. Och även om jag inte hänger med i svensk politik så värst mycket så tror jag inte Stefan Löfvén tar pengar ur stadskassan för att bygga ett palats någonstans. De italienska politikerna är ju traditionellt sätt lite mer fischy om man säger så. När det gäller barnen så är ju svenska förskolorna helt otroliga, både när det gäller personal och vad barnen får lära sig. Det är också härligt att vi har så mycket plats här. I Cinque Terre bor man på varandra i rätt små lägenheter eftersom utrymmet är begränsat med bergen runtomkring. Här där vi bor kan vi bre ut oss mer vilket är skönt. Läs gärna också: 7 saker du blir galen av vid bröllop i Italien Hur ser du på folket då? – Generellt sett så tycker jag att svenskar är lika öppna initialt som italienare. Jag tycker det har varit väldigt lätt att komma in och få nya vänner och jag håller inte med om bilden som ni svenskar har om er själva att ni är "svåra och tystlåtna". Däremot är det lättare att få nära vänner i Italien, vi är väldigt öppna med känslor och åsikter och man kan snabbt känna av om en person är någon som kan bli en riktig vän eller ej. Samma gäller med familjen, jag tror att vi ligger lite efter Sverige när det kommer att "flytta hemifrån" osv, många stannar kvar på sin ort även om vi börjar komma ikapp er på den punkten också nu att allt fler flyttar till stan och utbildar sig osv. Men fortfarande är vi mer traditionella i det att man bor kvar hemma längre, man tar hand om gamla släktingar i hemmet och man lägger sig i varandras liv på ett sätt som jag inte tror att ni svenskar gör på samma sätt. Ibland skulle man ju kanske vilja att släktingar inte lade sig i så mycket men samtidigt tror jag det är bättre att göra det än att inte bry sig alls. Läs gärna också:6 sanningar om Italien En sak som jag också uppskattar mer med Italien är att vi ses mycket "på byn". Såklart har det med klimatet att göra att vi är ute mycket, sitter på parkbänkar och pratar med grannen osv. Men jag upplever att ni svenskar gärna håller er hemma med ert. Jag minns att Nina inte ens visste sina grannars namn när jag flyttade till Stockholm, det tyckte jag var helt sjukt även om jag själv nu blivit för-svenskad i det och inte har så bra koll på grannarna där vi bor. Men om man jämför en helt vanlig söndag här i Svedmyra så kan man ju gå ut på gatan och knappt se en människa och om det råkar komma någon så hälsar hen inte ens på mig. Medan går jag ut en söndag hemma så myllrar det av folk som hälsar, kramas, gapar och hallåar fram och tillbaka. Det saknar jag här. Så, om två veckor åker du ner med barnen till Italien, vad är det första du ska göra och äta? – Jag har redan bett mamma om pane fritto - bästa som finns. Efter maten lämnar jag barnen för att bli bortskämda av mina föräldrar en stund och går till min kompis Mario som driver en restaurang i byn, tar ett glas rött och pratar om livet en timma med mina barndomsvänner. Innan jag går hem tar jag en promenad ner till stranden och tar några djupa andetag. Det låter härligt. Spara några pane fritto till mig! <3
