Okej, så vi ställde klockan i lördags morse för att börja resan hemåt. Dagen innan hade vi njutit av vänner och kul på stranden hela dagen vilket kändes som en perfekt avslutning på denna tre veckor långa Italienvistelse. Tjejerna ovan har ett alldeles särskild varm plats i mitt hjärta. Vi hade ju bestämt oss för att tälta oss hem till Sverige igen och så blev det. Vi hade några sovsäckar med oss på vägen ner men köpte sen en basic utrustning av tält och liggunderlag osv som behövs för att klara sig hyfsat och drog iväg. Allemansrätten finns ju inte överallt så vi var nu hänvisade till campingar på vägen. Ett sätt att leva på som ingen av oss egentligen är särskilt vana vid - jag är uppvuxen med Frilufsfrämjandet, bädda på stenhårt underlag i ett vindskydd eller tält i skogen medan Simone kanske hade två-tre tältnätter i kroppen under sin livstid. Första etappen var en kortis. Cirka fyra timmar norrut mot Trento hittade vi Lago Caldonazza, en otroligt vacker sjö där camping skulle finnas. Vi fick den sista platsen på något som liknande Böda Camping. Ni vet, en liten mini-by där alla bor hela sommaren och har hela kitet - egen grillplats, trädgårdsmöbler, plastmatta, staket, minikyl, öltapp. Där kom vi med vårt tält och ställde oss mitt emellan. Dessutom hade vi gjort rookie-misstaget att inte test-sätta-upp-tältet innan vi var på plats. Mer om hur det gick i kommande inlägg... I alla fall, vi kom på plats och det kanske inte var den tältupplevelsen som jag drömt om - av den här typen - men det blev gött ändå. Särskilt eftersom sjölivet såg ut såhär: Inte helt trist att bada i detta mjuka söta och superklara vattnet. Och på kvällen blev det såhär vajjert. Jag menar hallåååå. Den här bilden tog jag på promenaden mot restaurangen som vi skulle äta på på kvällen, den låg inklämd mellan ett mindre tivoli och en arcad-spelhall. Det kändes inte heller som min barndoms tältnätter direkt, haha. Men barnen blev överlyckliga. Nästa dag satte vi oss i bilen igen och körde igenom Österrike och in i Tyskland mot Adventurecamp Schnitzmülle som låg utmed en å och var mycket mer av en naturupplevelse även om det även här var rätt mycket folk. Men man fick själv bestämma vart man slog upp sitt tält och det hela kändes väldigt mycket mer "into the Woods" än den förra campingen. Supermysigt helt enkelt. Nu kände vi oss också lite mer proffsiga när vi satt upp tältet och det var klart på några minuter. Bakom bilen där framför ringlade sig en del av ån som sen mynnade ut och blev stor och där man kunde bada. Det hade också byggts en egen damm på området som man också kunde bara i. Mysigt att få vara för sig själva en stund. I tältet bråkade syskonen om vem som skulle få ha pannlampan. Men det var faktiskt det enda som det bråkades om för annars höll syskonen humöret uppe mest hela tiden. Vi stannade två nätter på campet i Tyskland, badade och myste. Och åt frallor på filt. Tanken var att vi också skulle paddla lite men gubbarna som skötte uthyrningen av kanoterna var mest sugna på att dricka öl en måndag lunch istället för att tjäna pengar på oss så därför fick vi inte hyra kanoter. Hur sjukt? Men det gjorde inte så mycket för plötsligt började det störtregna och åska så då blev det istället mys i tältet. Vi inser att för att vara riktigt proffsiga tältare bör vi fixa bord och stolar, en låda för maten, lite smarta ät-don, en sopborste så man kan städa ur tältet och ett tjusigt stormkök. Annars klarade vi oss riktigt bra på vår utrustning! En sov, en läste bok, barnen lyssnade på saga och när jag frågade så tyckte barnen det var mest mys och minst långtråkigt och med det svaret kändes det här campingäventyret 100% lyckat. Sista dagen körde vi sju timmar autobahn för att ta oss till Rostock. Helt slut vacklade vi ur bilen och längtade efter en natt med sömn. Vi vuxna sov cirka två timmar sen låg jag själv vaken och lyssnade på alla knasiga ljud och kände hur båten krängde fram och tillbaka. Katastroftankarna kom ju på ett ögonblick förstås. Nåväl. Väl framme i Sverige gick solen upp och efter två timmar var vi tillbaka där vi startade - i Blekinge! Här ska vi nu landa två dagar innan vi tar den allra sista etappen tillbaka till Svedmyra. SKÖNT!
