Tänkte jag skulle ge er en liten update kring det här med sömnen och humöret - ni var ju så fina som kommenterade och peppade, tack igen för det! Jag måste säga att bara att få skriva av sig hjälper enormt mycket för mig, när jag fått känslorna på pränt så förstår jag dem bättre på något sätt. Och tack vare alla era kommentarer så har jag nu fattat att jag måste släppa på mitt revirtänkande kring Rocco. Jag har liksom tagit på mig något slags mamma-martyrskap som inte hjälper någon. Simone vill ju hjälpa och mina svärföräldrar vill hjälpa men jag har hela tiden kämpat emot och skyllt på annat. "Nej, men inatt blir det säkert bättre" "Det är bättre att jag är trött än att någon annan är det" osv osv. Så nu har vi bestämt att Rocco sover med Simone inatt så får vi prova det! Det är ju också extra jobbigt med tröttma när man har ett barn till att ta hand om och vara vuxen inför. Jag menar, det är inte Essies fel att mamma är trött och helst själv vill degradera sig till bebisstadie och tycka synd om sig själv. Ens tålamod hänger ju också på en extremt skör tråd i denna sinnesstämning och när Essie nu varit hemma sjuk hela veckan så utmanas den där tunna, tunna tråden av småsaker som jag annars aldrig skulle reagera på. Och när jag då reagerat så slår det dåliga samvetet till med en extrem kraft eftersom, som sagt, det är ju inte Essie jag är arg på egentligen. Så orättvist. Så därför. Steg ett: barnen är med svärmarna några timmar så att jag kan sitta här (se bilder) och skriva lite. Att få vara ute i naturen och den härligt friska luften gör oftast underverk för mig! Och jag lovar att jag ska stänga ner datorn nu och går en liten sväng utmed havet istället, okej!? :) Steg 2: Rocco sover med Simone inatt. Summan blir förhoppningsvis ett något lättat sinne! Wish us good luck! och till alla er som känner igen er och också har problem med sömnen: hang in there! För är det något vi vet och som faktiskt hjälper mig att tänka på är att DET KOMMER ATT BLI BÄTTRE!! Kärlek till er <3
