Bjussar på en gammal bild för att beskriva känslan med "sjuka" barn hemma - det är nonstop kull-lek, nonstop "mamma kan vi få någon fika", nonstop bära ut alla leksaker i resten av huset och noll procent bära tillbaka dem, det är nonstop "vad sjutton ska vi nu göra"-tankar när man ritat för sjuttioelfte gången. Ja, som ni förstår uppdateras kanske inte bloggen på exakt samma nivå som vanlig veckor men please håll tummarna för att vabben är slut snart! Jag vet att ni är fler i samma situation som oss - det är lätt frustrerande när man helt enkelt inte får bestämma själv hur ens dag ska vara. Och igen, det är såklart en helt annan sak när ens barn är sjukt på riktigt. Men att vabba kids som inte på något sätt är sjuka längre utan bara har en hosta som kommer fram efter hoppande i soffan ja då är det lätt att man gnuggar sig lite i tinningarna. Äsch det här inlägget var noll komma noll procent genomtänkt men jag hoppas ni förstår andemeningen. Så hej å hå vabba på, vi kämpar ihop, styrka till alla!
