Det har varit många tunga och deppiga ord i bloggen senaste dagarna - tack för att ni orkar läsa och för att ni hänger med hit till Kenya. NU är det dags att prata om allt bra som händer här. För OJ vad det finns motstånd nu bland unga tjejer här i Kenya. Häromdagen besökte vi ett läger för unga tjejer och träffade ovan tre otroligt modiga tonåringar. Men först - vad är ett läger? Tja, det här lägret är precis som sådana läger du kanske själv varit på, tex gymnastikläger på sommaren eller scoutläger, fotbollsläger kanske. Den enda skillnaden är att det här är ett läger dit flickor kommer för att våga säga nej, för att lära sig mer om sin kropp, för att få verktyg att förbi ståndaktiga och våga tro på sig själva. Dessa läger är startade av modiga kvinnor som inte ville att deras döttrar skulle genomgå stympning. Nu får de ekonomisk hjälp av Läkarmissionen och av oss som bidrar. Hur bra lösning? Ge en flicka plats på lägret - swisha 200 kr till 9000217 - märk med #varjeflicka (obs, valfri summa är också otroligt värdefullt) Personligen tror jag, precis som Läkarmissionen, på att stötta lokala projekt och lokala personer som gör skillnad. Då tror jag på riktig förändring, till skillnad från att komma ner och visa på lösningar - då är det lätt att det blir fel tror jag och det blir risk för en White Savior-situation. Något som det pratas om mycket just nu och som vi diskuterat en hel del på den här resan. Vi är ju inte här för att berätta för någon hur de ska leva sina liv. Vi är här för att lyssna till deras berättelser och se vad vi kan göra för att stötta deras viktiga arbete som de själva bedriver. Tillbaka till lägret. Vi träffade ett gäng underbara barn och ungdomar, alla mellan 5 och 16 år, varav en del av dem flytt sina hem för att undkomma stympning. Lägret pågår en vecka och det sker i en skola i Kuria. Det finns fler sådana här läger runtom i landet. En del områden av Kenya, som storstaden Nairobi har i stort sett utrotat könsstympning medan det fortfarande är väldigt vanligt ute i landet. Sovsalarna på lägret. De här tre tjejerna är tonåringar och har alla bestämt sig för att säga nej till stympning. Det är Esther, Faith och Judith. Tjejen i mitten fick fly sitt hem för att undkomma stympning, hennes föräldrar accepterade inte hennes beslut. De andra två har haft föräldrar som stöttat men de är fortfarande rädda för att vända hem under perioden då stympning pågår då det är vanligt att man tar flickorna på natten när de sover och stympar dem ändå. De tror inte att de kommer återvända hem efter lägret. De är 14, 16 och 15 år. Judith säger att det inte är säkert hemma men att hon är stolt över att ha sagt nej och stått upp för sig själv. Bli månadsgivare och stöd de här flickorna att fortsätta våga säga nej! När jag sitter och pratar med de här fantastiska tjejerna som drömmer om att bli lärare, kirurg och journalist så slår det mig hur otroligt modiga de är. Tänk dig att som tonåring stå upp mot en tradition som levt genom hela din familj, du står upp mot dina föräldrar, mot dina morföräldrar och hela ditt samhälle. Alla dina vänner och alla du känner. Du står där ensam. Och säger nej. Så otroligt mäktigt. Två av lärarna på lägret - de har själva sagt nej till stympning och kämpar nu för att stötta och bygga unga flickor så att de vågar säga nej framåt. Viktiga förebilder, viktiga kvinnor. Vi har åkt mycket bil de här dagarna på skumpiga spännande vägar. Det har skapat tid och utrymme för eftertanke, som att jag från början tyckte det var jobbigt att träffa de som förr utförde stympningar. Jag kände att jag typ inte ens ville träffa dem - för hur hemska måste de vara som gör sådana vidriga saker mot unga flickor. Nu förstår jag bättre. Det här med stympning är en extremt gammal tradition som pågått i flera hundra år och där framför allt den äldre befolkningen på riktigt tror att deras flickor inte kommer kunna gifta sig utan omskärelse, som tror att deras flickor kommer bli spottade på och utstötta ur samhället. Det är kanske inte skitkonstigt att de vill göra det som de tror vore det bästa för sina familjemedlemmar. Men genom utbildning och kunskap har fler och fler, även ur den äldre befolkningen, förstått att det inte finns några som helst positiva effekter av omskärelse utan istället enbart negativa. Även männen har börjat lära sig att det inte spelar någon som helst roll om deras kärlek är omskuren eller inte. Och det här är bara under de senaste 15 åren så det GÅR verkligen att vända den här läskiga traditionen ryggen. Jag avslutar den här resan i Kuria genom att träffa den här fina tanten som tidigare skar flickor men som nu slutat och får hjälp av sin son för att försörja sig då omskärelse var hennes yrke. Hon talar idag om en uråldrig tradition som var hemsk för alla - även för henne. Låt oss säga hej då till traditioner som inte är någon till godo. Vill du ge fler flickor möjlighet att säga nej och komma till ett sånt här stärkande och bra läger? Antingen kan du bli månadsgivare och då också få min bok, men du kan också swisha! För 200 kr kan en flicka få en plats på läger och du swishar 9000217 - tänk på att varje peng gör skillnad oavsett summa. Märk gärna din swish med #varjeflicka TACK!
