Det är dags för ännu en läsarfråga och det här är en fråga jag får ofta! Från Sandra:Undrar vilket språk ni pratar när ni är hemma? Väljer barnen att prata italienska som första alternativ när ni är i Italien eller blir det mest svenska?Det enda raka svaret är att det är en stor språklig röra numera! På ett härligt sätt. När barnen var små krävdes det att vi var mer tydliga med vem som pratade vilket språk och vilket språk man skulle använda i vilka situationer. Tex man pratar alltid italienska med pappa, man pratar alltid svenska med mamma. Engelska kan pratas när vi alla är samlade samtidigt eftersom jag och Simone alltid pratat engelska med varandra. Med takt att barnen vuxit och lärt sig alla tre språken och i takt med att jag lärt mig mer italienska och Simo mer svenska så har språken börjat blanda sig och en mening kan bestå av alla tre språken. När vi fick Essie pratade jag med en expert på området (lyxen i att ha mitt journalistjobb, närhet till många experter) som sa att viktigast var att vara konsekvent om man ska lyckas med språkförvirringen och det var därför vi så tydligt gjorde klart att pappa pratar BARA italienska tex - numera när alla språken är satta kan vi alla vara lite mer flytande utan att det blir förvirrande. När vi var i Italien så blev det naturligt att italienskan blev något dominant, men ändå inte så att det tog över - barnen ville fortsatt prata svenska med mig. Rocco har det senaste året haft en enorm språkresa. Han kunde italienska förstås redan innan det här året men det är tydligt att han vuxit in i språket på ett helt annat sätt genom tex det viktiga italienska gestikulerandet! Men sen har han också, pga Roblox och gamling-videos på YouTube börjat prata enormt mycket engelska helt plötsligt vilket är lite komiskt så nu ska det bli spännande hur mycket svenskan tar över genom skolan och vännerna här. Så, summa summarum - en salig blandning!
