Sömnbrist till trots - en måste ju leva lite också. Så i lördags tog vi la familia och åkte till staden Piacenza som ligger ungefär två timmar norrut. På de två timmarna hann det bli rejält mycket kallare och vi fick dra på både mössa och halsduk. Vår kompis, Gina, har precis flyttar hit med sin pojkvän så det kändes kul att se staden och vart hon flyttat. Det är en liten stad Italien-mått mätt men en större Sverige-mått mätt, Gina trodde att det bodde ungefär 10 000 personer här men efter en googling var det visst 100 000 personer, hahah. Okej, ögonmåttet på G är sisådär alltså. Om jag skulle jämföra staden med en svensk så skulle jag säga att den känns lite som Växjö. Liten och mysig med en stor shoppinggata och bra restauranger och barer - minus de antika detaljerna och utbudet av salami. Vi åt gott, kikade runt lite och umgicks helt enkelt. Dagen efter vaknade vi tidigt för att åka till Leolandia - mer om det imorgon. Simone överraskade oss med att checka in oss på ett fint hotell och en härlig svit, hans förhoppning var att vi alla skulle få sova lite bättre. HAHAHAHAHA. det fick vi inte. Solen sken och det var en såndär höstligt härlig dag som man kan få hemma också, ni vet!? Eine kleine Doumo! Auntie G! Syskongos!! Det är så härligt att se hur mycket de här två varelserna älskar varandra. Wow alltså. På kvällen åt vi på ett klassisk Piacenza-hak, La Carozza, där köttet stod i centrum. Här dricker man också vin ur skålar, lite Japan-style sådär. Man äter också mängder av hästkött i den här staden.... ingen av oss (allra minst jag förstås) var speciellt sugna på det dock. Jag åt ravioli med ricottaost, mumsigt! Innan vi gav oss iväg till Leolandia körde vi lite Fars Dag-fir såklart. Simone fick det han längtat efter mest av allt från sina barn - ett paket kalsonger, hahah. Mamman till hans barn är verkligen fantasifull! Tack Simone - du är jordens bästa pappa!! <3
