God måndag kära vänner! Hoppas ni haft en fin helg! Jag ska börja det här inlägget med att be om ursäkt för extremt dålig bildkvalitet - den här helgen har jag nämligen inte orkat släpa på min riktiga kamera utan höll mig med mobilen och då blir det ju dessvärre sisådär. Förlåt. Inte orkat, tänker ni, hur lat får man vara? Ja, det kan man undra - och nu kommer lite självömkan. Ni vet jag har skrivit en hel del om sömn, ja, eller bristen på eftersom Rocco är lite av ett monster på natten? Jo, efter att ha haft några dagar av hyfsade nätter - alltså att bara vakna fyra gånger så vände allt tillbaka till det sämre igen. Den här helgen har vi varit uppe runt 8 gånger per natt varav ett pass ett längre på cirka två timmar. Då har lillkillen förvisso inte gråtit hela tiden utan lekt med tofflor och annat, men ändå, man blir rätt sliten...tidigare har det också varit så att han somnat om när jag eller Simone burit runt på honom och sjungit lite och sen har han kunnat sova på bröstet ett litet tag. Då har man själv inte fått någon vidare sömn men har i alla fall kunnat ligga ner vilket har varit skönt. Den här helgen har Rocco vaknat och skrikit så fort jag ens satt mig ner, så det har vankats och vankats och vankats och plötsligt *poff* när jag bytte bärställning så knäcktes något till i nacken och jag fick en låsning som gjorde så ont att det liksom var droppen som fick tårarna att spruta även på mig. Så, ja, det är liksom förklaringen till att jag inte orkade bära med mig en riktig kamera denna helgen - varje liten grej kändes plötsligt megastor. Hoppas ni har förståelse. Så, förutom gnäll om sömn så har helgen gått helt i barnens tecken. I alla fall nästan, i fredags var jag och Simone ute och åt gott en stund, ni vet vi försöker ju få till en date night i veckan på ett eller annat sätt, viktigt för småbarnsföräldrar tror jag. På lördagen var det barnkalas i byn och det här är ju lite av en ny värld för oss. Fram tills nu har barnkalas inneburit föräldrar som bjuder in sina kompisar till häng och inte så mycket fokus på barnlek eftersom barnen hittills varit så små. Men nu är det äkta barnkalas som gäller och det är kul att se hur det funkar här. På det här kalaset hade man en inhyrd lekledare, något jag först rynkade lite pannan åt "behövs det verkligen" - typ? Men herrejävlar vad han slet denna kille med massor av energi, det var lekar, dans, han såg till att alla åt och drack, gjorde ballongdjur och allt möjligt. Och barnen lyssnade på honom från första sekund till sista. Det som slog mig som det bästa med hela upplägget var att föräldrarna till barnet som fyllde år faktiskt kunde njuta av att fokusera på sitt barn och vara närvarande med henne och allt hon upplevde på sitt kalas. Istället för att harva i köket/se till att maten räcker till alla/se till att alla gäster är nöjda/se till att alla barnen är med i lekarna/förklara lekarna/osvosvosovosvosov, ja ni fattar. Jag vet inte, det kändes på något vis ändå rätt smart. Megastor tårta med Doctor McStuffins och massor av socker. Essie dansar med födelsedagsbarnet. Den här röda klänningen som Essie har på sig dag ut och dag in är hennes nya favorit, så fort den blivit tvättad åker den på igen - precis som den här gula hon hade heeeeela sommaren. Så roligt att hon har sina favoriter och använder dem till max. Hållbart tänkande! Rocco - vår lilla sömnmarodör. Bilden till vänster är tagen 04:45 när han sitter och leker med lite tofflor, så kan man ju också göra. Till höger, den glade skit vi älskar så mycket och som aldrig skriker på dagen. Dr Jekyll and Mr Hyde kanske? På söndagen körde Essie och jag både playdate och lunchdate med Matteo och hans mamma, så mysigt!
