Jag skrev ju i måndags att vi skulle på familjerådgivning - jag och Simone - och nu har vi gjort det! Tänkte att jag kanske skulle berätta lite hur det var och hur det går till! Det bästa med familjerådgivning är att staten hjälper till att betala det! Hur smart och bra! Kostnaden är alltså subventionerad och det är ju såklart för att man vill hjälpa så många familjer som möjligt att kunna leva bra familjeliv och liksom stanna ihop. För det är ju trots allt så att en helsikes massa familjer splittras och ibland är det bra att de splittras, speciellt om barnen lever i en miljö som inte är hälsosam för någon, men ibland kanske man delar på sig på helt onödiga grunder (som att man är helt slut efter småbarnsåren tex). I alla fall, denna satsning av staten är ju hur som URBRA - så missa inte den möjligheten alla. Så. Varför ville vi gå i parterapi då? Jo, dels hade vi pratat om det länge som en förberedande sak att göra för vårt förhållande. Jag har själv gått i terapi i omgångar och ser det som en investering i mig själv - precis som jag investerar i min kropp genom träning är det MER än vettigt att investera i mitt känsloliv. Detsamma gäller för en relation - varför inte ge oss de bästa tänkbara förutsättningar till en fin, långvarig och bra relation? Sen krävdes det ett mindre meltdown för oss att liksom få tummen ur och boka tid. Och det är ju rätt klassiskt - att man väntar med terapi tills det är för sent. Tack och lov känns det inte så för oss utan vi kände att vi skulle behöva lite stöttning i att komma vidare från vissa återkommande konflikter - och det handlar ju i 9 fall av 10 om ren kommunikation. Vi har dessutom extra utmaningar eftersom vi har olika språk och dessutom uppvuxna i olika kulturer. Men, utan att gå in på detaljer så är grunden i vår relation intakt och vi har inga STÖRRE problem om en säger så. Ok. Väl på plats så är parterapi precis som det låter - en person som ställer oss frågor med följdfrågan "hur känns det för dig Nina" och så pågår det så i en och en halv timma typ. Inte svårare än så. Vi hade förberett våra issues som vi ville ta upp och sen benade mig liksom ut dem, varför det blev som det blev, hur vi kunde göra istället när problemet uppstod, vad jag kunde tänka på i förebyggande syfte och vad han kunde tänka på osv. Det kändes SÅ bra - jag tycker att vi fick redskap som kan göra saker bättre, vi fick också redskap som kan hjälpa oss att inte hänga upp oss på vissa saker, vi fick en större förståelse för VARFÖR vissa saker irriterar den andre osv. Framför allt fick vi en chans att förklara för varandra med hjälp av någon som förtydligade och inte tog parti för den ene eller den andre vilket gjorde att vi båda kände oss förstådda och berättigade till våra känslor. Alltså jag kan verkligen rekommendera det här till alla! Nu har vi två mål tills nästa gång - för vi tänker gå igen - jag håller detaljerna lite för mig själv eftersom jag inte tycker det är schysst mot Simone att berätta exakt ALLT om vad vi krisar kring ibland men ville ändå försöka peppa och liksom göra familjerådgivning mer normaliserat. För det ÄR ju meganormalt!? Jag tycker det låter mer än vettigt att investera i sin relation och tycker också det är mer än rimligt att anta att relationer krisar ibland men att man inser att det inte behöver betyda att allt är dåligt med relationen utan att man kan work it out!
